likaså likgiltig för de missnöjde parterr-re: censenterna framför honom, som om manner månan, började han nu ånyo sin granskning vf något fjerran föremål, ridåen kanhända. Hans censorer tyckates blifva alldeles utom sig vid detta nya bevis på ringa aktning för deas vilja; och den långa ynglingen, som nyss örut höjt sin röst för att skräma honom geom en hotelse af personligt våld; stö-tade åter pp och ropade åt honom att taga bort kivaren. s Bra Bob! Klättra till honom och tag bort len! ropade flera röster i vredesmod. Bob drog närmare, synbarligen redo att uppylla deras begäran. Gentlemannen reste sig, och hållande kikaen i sin venstra hand, betraktade han sin notståndare med orubbligt lugn. Hastigt äckte Bob sig fram för att snappa bort den; nen han anade föga med hvem han hade att söra. Utan att flytta kikaren, slungade gentemannen, genom ett väl rigtadt slag af sin vögra hand, den groflemmade slyngeln, stappande och blödande, nästan till midten af par.erren. Hela auditoriet reste sig nu uppretadt, och krik af Kasta ut honom, kasta ut honom ! vördes öfverallt i salongen. Den enda person om tycktes förblifva helt och hållet lugn midt tumultet, var gentlemannen, som var den .okyldiga orsaken dertill. Han fortsatte att vålla kikaren framför sina ögon, oaktadt de rreda klagomål, som riktades mot honom af lera gentelmän i logerna och upproret bland hesterfieldarna på parterren. Ingenting kun