en medelmåttig längd, smal och egde synbarligen en fin kroppsbyggnad, men med ett hufvud och ansigte, som förrådde karaktersfasthet och intellektuel bildning. Och likväl var det någonting i ansigtsdragens uttryck, som ovilkorligt stötte mig tillbaka, på samma gång jag kände att det var oemotståndligt tilldragande. Hans ansiste var vänligt och gladt, men med ett drag af förakt, sjelfständigt och energiskt, och på samma gång ödmjukt, barnsligt och anspråkslöst. Denne man är en fulikomlig paradox,, tänkte jag; hans hufvud en förening af motsaser., Hvisslingarne af dessa kritikaster, hvilkas tribunal är parterren, tycktes icke göra ringaste verkan på det föremål de angingo. Med det mest ostörda allvar fortsatte han att föra sin kikare, än i en riktning, än i en annan; ömsom torkade han den med sin fina kammarduksnäsduk och lyfte den derpå långsamt mot sina ögon, oaktadt hvisslingarne, skriken och kattmusiken, som denna rörelse beständigt ökade. Bort med det der sattyget — fan i edra ögon! skrek en hög, bredaxlad yngling, i det han ställde sig på en af bänkarne, blott några få steg från logen, och skakade sin knytnäfve emot kikarens egare. För ett ögonblick afstannade hvisslingarne, och till min förvåning flyttade gentlemannen kikaren ifrån sina ögon. Parterren, som trodde att den slutligen fått seger, började applådera; men deras förhoppningar blefvo bastigt gäckade. Han hade blott borttagit det misshagliga instrumentet för att ställa i ordning skrufven derpå. Synbarligen