SJOlarten, ICKE DIOLL Ull alsattning på ALUTopas och Nordamerikas marknader, utan äfven i Kina och det öfriga kontinentala Asien. MHolland, Spanien och Storbritannien äga, som bekant är, vigtiga kolonier i dessa trakter; Holländarnes rikedom härstammar hufvudsakligen från deras ostindiska besittningar. I afsigt att atveckla handeln på Celebes, hafva de nyligen förklarat Makassar för frihamn. Utrikes handeln med Philippinerna, ännu inskränkt till Manilla, skulle vinna er ansenlig tillvext, om andra än koloniens och Spaniens egna fartyg! ägde tillträde till denna fruktbara och folkrika! skärgårds öfriga hamnar. — Den vidsträckta, men obesökta Papua-ön, eller Nya Guinea, med många segelbara floder långt in från kusten, erbjuder ett intressant fält för geografiska upptäckter och kommerciell företagsamhet. Angbåtskommunikationer öppnas snart eller äro redan öppnade af Britterna, mellan Singapore och Sydney, genom Indiska Arkipelagen; under färden besökas Batavia, Makassar, Albany Island i Torres sund och Australiens aordöstra halfö. Efter doktor Leicharts intressanta upptäcktsfärd i det tropiska Australien, mellan Moretonviken på östra kusten och hamnen Essington på halfön Coburg, en sträcka af 1800 miles (270 mil), hvarvid han fann stora områden af utmärkt tjenlighet för odling, genomskurna af ansenliga floder, som utfalla i Carpentariaviken, hafva verksamma åtgärder vidtagits af brittiska myndigheterna i Sydney, med understöd från styrelsen i hemlandet, för att i dessa nyupptäckta trakter odla såcker, ris och bomull, och att åt nybyggarne skaffa biträde af asiatiskt legofolk. Flera transportfartyg med sådana arbetare hafva redan anländt från Nya Hebriderna och Salomons-öarne, och nykomlingarne hafva visat sig vara förträffliga jordbrukare och herdar. Efter dessa för hela verliens handlande och sjöfarande omedelbart vigtiga uppgifter, följer nu ett utdrag af hvad man kan betrakta såsom de egentligen nordamerikanska spekulationerna. Vi begagna dervid betänkandets egna ord. Det är blott genom handelsförbindelser med Japan, som vi kunna hoppas sådana med Korea. Koreas invånare idka en liflig sjöfart emellan hamnen Fun Tung på japanska ön Tsusima och den midtemot på Koreas kust belägna sjöstaden FungChang. Handeln mellan dessa hamnar står likväl under omedelbar uppsigt af den regerande vasallfursten på Tsusima, och varorna uppläggas på begge ställena i hans magasiner. Tsusimas läge i Koreasun det är ypperligt för stenkolsnederlag åt den nya ångbåtslinien emellan San Francisco, Shanghai och Canton; stenkol lära dessutom finnas i öfverflöd på närmaste kusten af Japan. Kineserna tyckas vara nära ett nytt krig med Engelsmännen, hvars följder kunna med ett slags visshet förutses, nämligen: ytterligare utvidgning af brittiska och amerikanska handeln på Kina, och denna gången äfven med lydländerna: Mandschuriet, Tibet, Mongoliet, Turkistan, m. fl. Af omständigheternas tvång sk:ll äfven det afsöndrade och hemlighetsfulla Japan, som sedan år 4637 varit hermetiskt stängdt för alla främlingar, med undantag af Kineser och Holländare, nödgas eftergifva för tidehvarfyets handelsifver; och man kan förutse att Japanska Öarne sedermera blifva i östern hvad Brittiska Öarne äro i vestern. Deras invånare äro nämligen ett kraftfullt och verksamt folk, i själsoch kroppsanlag långt mera liknande Europecer än Asiater. De äro forskande och läraktiga, ytterst nyfikna på underrättelser om andra länders tillstånd och bruk; de visa stort interesse för kännedomen af de vestra folkens politiska skiften, äfvensom af deras uppfinningar och upptäckter i konster och vetenskaper; de äro nyktra och måttliga, snillrika, rättvisa och fredliga, varma i vänskap men oförsonliga i hat. I vördnad ochl underdånighet för sina förmän kunna få andra na tioner jemföras med dem; deras tapperhet är okuflig, och de utmärka sig framför alla österländningar genom en högsinnad och ridderlig hederskänsla. Röfveri, stöld och bedrägeri äro sällsynta bland dem. De hafva i 2500 år fortfarit som en oblandad stam och ett sjelfständigt folk, under föga förändring i lagar, språk eller trosbekännelse. De äro fullkomligt oberoende af Kina, och hafva aldrig blifvit underkufvade af någon utländsk makt. Så vidt man vet, har deras språk ingen slägtskap med något annat asiatiskt; det är klangfullt, välljudande och ett ibland de mest utbildade i hela Asien. Japan äger en rik inhemsk litteratur; det har folkskolor, der barn af begge könen och alla stånd njuta undervisning; der finnas äfven högre lärdomsskolor för vetenskaper — hvaribland matematik, astronomi, geografi — samt flera asiatiska och europeiska språk). Kejserliga biblioteket i Yeddo uppskattas till 450 000 band; Japaneserna stå i konstfärdighet och kultur långt framom Kineserna, och utgöra ett dem i allmänhet vida öfverlägset slägte. De handlande och sjöfarande bland detta märkvärdiga folk efterlängta ifrigt en mera obehindrad förbindelse med utländningen, än deras herrskare under de två sistförflutna seklerna medgifvit. Köpmännen i hamnstaden på Kagosima, och i synnerhet i Satzuma, ön Kjusins hufvudstad, drifva redan indirekt handel med Futchew i Kina, öfver Napakiang, medelst de från Lukju-öarne till Kina årligen afgående så kallade tributyunker, hvilka i retur medföra både europeiska och nordamerikanska varor. Denna handel bedrifves med furstens i Satzuma goda minne, suveränens på Liukjuöarne och Meiakosima. I trots af de stränga förbuden idkas ett starkt smuggleri både med Ryssland och Kina, genom Japans kolonier vid Asiens kust. Japans torg och bodar äro väl försedda med alla slags jordbruksoch manufakturvaror. Offentliga berättelser utfärdas på bestämda tider öfver handelns tillstånd, jemte priskuranter från Yeddo, Miako, Ohosaka och Simoneski på ön Nifon; från Kagosima, Sangar, Kokura och Nangasaki på Kiusiu; från Tosa i Sikok och från Matsumai på Yeso. — Ohosaka är rikets förnämsta stapelplats för utländska varor; det är en förmögen och folkrik stad, vid utloppet af floden Yodogava, och u:märkt genom sina invånares vidsträckta handel och slöjdflit. — Enligt en härvid bilagd öfversättning af en japansk finansministers berättelse, steg utförseln af guld, silfver och koppar mellan åren 1611 och 1706, till 443 millioner 36 800 dollars värde. Förlidet år begynte nordamerikanska hvaifiskfångare kryssa i granskapet af Japan. Den rika fångst, som flera bland dem gjorde, skall sannolikt i år ditlåcka en talrik hvatfiskareflotta, ehuru åtskilliga skeppsbrott redan intriffet, i brist — ) Det är genom curopeiska underrättelser bekant, att bland de icke asiatiska språken förekomma holländska ach Isen dat cadnare infördt hufvud