nerade öfra vestibulen inträder i den stora festivitetseller danssalen, blir ögat nästan bländadt af den prakt och elegans, som der öfverallt uppenbarar sig. Afven denna sal, som upptager byggnadens hela bredd och 40 fot af dess längd, är ordnad i arkadformer, mellan hvilka å långsidorna äro anbragta pilastrar Vid salens begge ändar höjer sig på sina piedestaler en rad af pelare i korinthisk stil. Väggar, pilastrar och kolonner äro i denna sal af spegelblank, hvit gipsmarmor. Piedestalerne äro af samma materia, men i röda och gula färger. Dörrkarmarne äro a! spegelblank, mångfärgad gipsmarmor, med utkelningar i de yttre kanterna. OÖOfverst kring hela salen löper ett entablement, som slutar med en genombruten bekröning i palmettformer. Taket är indeladt i kassetter; å det, liksom å väggarne, äro anbragta lätta ornamenter af gips, ömsom helt och hållet, ömsom blott delvis förgyllda. Hela saten kan sägas vara i hvitt och gult. ena långväggen, ungefär 44 fot från golfvet, är uppförd en musikläktare, som hvilar på vid väggen anbragta. något utsprin gande, pilastrar och konsoler samt är försedd med en lätt och prydlig balustrad. Öfver dörrarne till festivitetslokalen äro anbragte basreliefer, föreställande de fyra årstiderna, efter Thorvaldsens modeller, och på de fyra pyramidformiga kakelugnerne af hvit! porcellän befinnas antika statyer, föreställande Clio, Melpomene, Euterpe och en symbol af Sanningen. Mellan kolonnerna, vid hvardera ändan afsalen, äro arkader, i hvilka, till de-as hela storlek, äro anbragta speglar af 46 fots höjd, utan några märkbara ramar. Genom spegling och återspegling åstadkomma dessa en på en gång imposant och förvillande effekt: då man kastar blicken i dem ser det nemligen ut som om man åt intetdera hållet kunde upptäcka salens gräns. Vid baler och andra dylika tillfällen kommer denna festsal att upplysas af sju, ifrån taket nedhängande, stora, rikt ornerade ljuskronor af brons, som blifvit förfärdigade i Paris, och erhållit sina platser midt för de kolossala speglarne. Golfvet, förfärdigadt i Mänchen, är i mosaik sammansatt af flere ädlare trädslag, i olika färger och fasoneringar. Totalintrycket af den prakt. som råder i denna sal, låter sig väl känna, men svårligen med ord uttrycka. Också skall H. M. konungen sjelf, när han under sitt sednaste vistande i Götheborg besökte den nya börsbyggnaden, vid inträdet i denna sal hafva blifvit helt öfverraskad af den der herrskande elegans, smak och lyx, samt helt öppet tillstått, att det var det mest praktfulla rum, han ännu någonsin hade skådat — ett loford, hvauti äfven H. K. H kronprinsen instämde. Ifrån denna sal har man ingång till trenne andra praktrum, af hvilka det närmast densamma belägna är måladt i pompejansk stil och kommer att i samma antika smak möbleras. Sedan man passerat detta rum, som ger åskådaren begrepp om de gamle Romarnes smak och lyx, inkommer man i ett annat, hvars väggar äro utförda i blå, hvit och röd gipsmarmor, med hvita och förgylda ornamenter samt basreliefer. Det stuckaturarbete, som blifvit ned lagdt på prydandet af festivitetssalen och detta rum, saknar ännu sitt motstycke här i norden, och gör, liksom allt annat i ssmma väg inom denna byggnad, såväl byggmästaren, hr arkitekten Ekman, som stuckatören, hr Detoma, utmärkt heder. — I det tredje rummet i ordningen äro väggarne öfverallt beklädda med rödt, fasoneradt sidendamast, infattadt inom förgyllda lister. Benämningarne på dessa trenne praktrum känna vi ej, men förmoda, det de komma att blifva: pompejanska rummet, blå rummet och röda rummet, såsom uttryckande dels hufvudkarakteren i det ena och dels de förherrskande färgerna i de begge andra. Vi komma nu till det rum i samma våning, hvilket egentligen är ämnadt till matsal, ehuru det äfven såsom konsertsal torde kunna hänföras till de elegantaste i Norden. Detta är icke fullt så stort som sollennitetssalen, men dock mycket rymligt. Det är af architekten beräknadt för målning, hvilken ock å väggar och tak blifvit utförd i flera olika färger och nyanser. Gipsornamenter omvexla i denna sal med figurer, prydnader och ornamenter i färger, på ömsom blå, ömsom hvit, ömsom gul och ömsom förgylld botten. Vid hvardera ändan af salen ärc anbragta gallerier för musik och åskådare. De i taket anbragta målningarne och ornamenterna äro så väl utförda, att det för det obeväpnade ögat är nästan omöjligt att skilja dem från upphöjdt arbete. Målningarne såväl i detta som de öfriga rummen äro utförde af dekorationsmålaren hr Hagedorn. Salen upplyses om aftnarne af fem från taket nedhängande kristallkronor. Till denna sal stöta fyra an dra större rum, som innehafvas af restauratören men som af honom vid större tillställningar skola upplåtas, så att man obehindradt kan promenera rundt omkring hela våningen. Se der den korta och ofullständiga skildring a Götheborgs nya börsbyggnad, hvilken vi för närva rande äro i stånd att gifva! Vi torde framdele: blifva satte i stånd att lemna en fullständigare och bättre. Riktigast och bäst handlar dock den, som sjelf tager denna storartade byggnad med alla des: praktfulla, om rikedom och smak vittnande, salal och rum i åskådande. Såsom ensam i sitt slag norra Europa förtjenar den en så beskaffad upp märksamhet. Men man bör då se den en afton, det bländande skenet af hundradetals vaxljus, i de brokiga hvimlet af elegant klädda damer och herrar under de raska och lifvande tonerna af en fullstäm mig orkester. Då kan man i inbillningen tro sij förflyttad i något fåpalats i Tusen och en natt glömma tidens stormiga och blodiga uppträden glömma Damoklessvärdet, som sväfvar öfver så mån get hufvud, glömma den solfatarsgrund, på hvilke så många krönte, högt uppsatte, rike och mäktig stå — med ett ord: för en stund förgäta, att någo! nöd, något förtryck, någon olycka, något elände fin nes till i verlden. Vill man sedermera, när dett njutningens hadschisch-rus är öfver, anställa jemfö relser mellan detta Armidas-palats och dess tempo rära, lyckliga, glada befolkning samt kojorna i vår förstäder, der fattigdomens och nödens barn slagi upp sina bopålar; så skall den skärande kontraste mellan begge dessa samhällets poler blifva lärorik kanske äfven gagnande och välsignelsebringande. —Svar tiil herr Jacob Cederström. Redaktionen har af författaren till arbetet