Aftonbladet – 29 oktober 1849, sida 2

God morgon, god morgon! sade Sara leende, i det hon utträdde. Hvad gör Stylin här för godt ? or I stället för svar pekade den lille gubben med en stolt och teatralisk gest framför sig. Ack, bevara mig! Hvad är det för slag ? utropade gumman, då hon nu blef varse en liten hvalfbåge af löf och blommor med itskilliga besynnerliga figurer, dinglande på trådar. Min gunstig madam torde kanske påminna gig, svarade Stylin högtidligt, läggande händerna tillsammans, mnatt då vi gemensamt för någon tid sedan utsirade denna samma platsen med blomster, så berättade jag för min goda madam att jag — Jacobus Stylin — en gång för flera år sedan tillvägabragte en triumfbåge, för att dermed i ödmjukhet fira min fordna matmors, salig fru patronessans, trettionde födelsedag. Den föll henne ganska mycket i smaken — för att icke säga mer. Nu tycker ag, ser min högtärade madam Sara, att jag är skyldig mitt nya herrskap, hvars stora godhet. rörer mitt hjerta, lika mycken heder som den saligen döda patronessan i lifstiden. Det synes mig. också som jag ej kunde välja ett mera passande tillfälle för min triumfbåge, än just letta, då herr professorn så underbarligen brulit dödens fjettrar. ; Ja det är mycket sanntn, svarade Sara vänigt. Är den här triumfbågen alldeles lika med den som Stylin gjorde åt patronessan?p Icke så alldeles, min goda madamp, svarade Stylin i mera nedstämd ton. Den var åtta fot och tre tum hög, sex fot och en tum bred. Men denna, min goda madam, denna kan jag visst icke uppgifva att vara mera än hälften. Den är lika vacker ändå,, sade Sara öfvertygande, Det vore önskligt, svarade Stylin med en suck och ett vemodigt leende. Men det är icke: troligt. Jag har dock sökt att ersätta bristen med dettar, och Stylin pekade på de dinglande figurerna. Dettaär en i all ödmjukbet anbringad hyllning åt herr professorn, Här står: P. W. L., och der borta ligger ett IL, som skall stå framför. Seså der! Ser madam?