Aftonbladet – 29 oktober 1849, sida 2

Ja så, hvad skall det betyda?n Det skall betyda: Herr Professor Walfrid L; och nu står här vidare, på dessa lägre trådarna: A. Ö. W. det betyder: aldra ödmjukast välkommen.n , Det är ju mycket grannt och siratligt, det der,, sade qvinnan, med en upprinuntrande och berömmande blick. Ack! ja min goda madam Sarav, suckade Stylin, helt rörd. Då jag sist gjorde en triumfbåge, var jag endast trettio år. Nu är jag sextiotre, och jag är ej mera så vig som då.n Jag för min del tycker att det är vida vackrare att ha den så här liten,, afbröt Sara, trovärdigt; och nu skall jag gå in efter kaffet och duka upp med blommor här., Först vill jag visa madamp, sade Stylin förnöjdt, att jag har en liten kanon i häcken, som jag skall skjuta med då herr professorn träder ut. Han är blott en half aln lång, men madam må tro att den smäller förvånande starkt. Nå så galant, nu skall jag skynda mig, och med några raska steg var Sara försvunnen. Med detsamma försvunno äfven tvenne leende ansigten ur fönstret bredvid, och en stund derefter utträdde Walfrid. och Cecilia, som om de ej vetat något af den stora tillställningen. Den förnöjde Stylin hörde från sitt gömställe, der han sysslade med kanonen som envisades att ej vilja smälla alls, i stället för förvånande starktv, bur häns äreport beromdes, och de gåtlika bokstäfverna med myckenlätthet tolkades. Slutligen small det förvånande skottet af och gjorde stor effekt. Stylin framropades och betackades, med en hjertlighet som, trotts alla hans bemödanden att förblifva rak och tyst, framlockade höga snyftningar ur hans öfversälla och rörda hjerta . .. Det är den andra och sista triumfbågen jag rest, sade han helt tyst. Nej du skall resa ännu en, den dag då Cecilia blir myndig, svarade Walfrid. Den blir aldrig rest, sade hon gladt och bestämdt, ty jag blir aldrig någon myndig flicka. SLUT.