nu. Dessutom tycker jag att du haft ganska ledsamma bevis på obehagen af en sådan der oberoende ställning. Qvinnans emancipation, min vän, är ett narrverk, som längesedan blifvit uthvissladt, och en myndig flicka, förlåt mig, är något på en gång ömkligt och löjligt, något som aldrig väcker sympathier utan endast gyckel, något som du är för klok att utsätta dig för. Cecilias öga blixtrade och hon ämnade svara då lagmannen lade sin hand på hennes med en förtretlig vänlighet. Nu skdla vi ej tala mer i dag om dessa kinkiga ämnen. Allt hvad du s.gt skall du endast tänka så länge nerfretligheten och svagheten efter din sjukdom dröjer qvar, och jag har gjort orätt som narrat dig att tala så här mycket.n Lagmannen afbröts här af ett sakta prasslande i höcken bredvid, och då de församlade upplyfte sina ögon, hördes ett gemensamt utrop af förvåning. . Professorn! utbrusto Sara och Stylin med hälften fasa och hälften glädje. Walfrid! hviskade Cecilia darrande, och sträckte sina armar emot den kära synen, som hon fruktade att ihvarje ögonblick se försvinna. En lång och varm amfamning öfvertygade dock Cecilia att det var ren verklighet och de båda gamla beskådade sin återuppståndna husbonde med stum förtjusning. Den af öfverraskning alldeles förstenade lagnannen, blinkade flere gånger liksom han trott att alltsammans varit en synvilla. Han tog sig om pannan och gick ett steg emot den så plötsligt återkomna ungdomsvännen, liksom en besvärjare. Han visste ej hvad han skulle tro om denna företeelse, då Walfrid vände sig till honom och slog honom på axeln. God dag, min vän Portsten! en spefull min. Jag tror sani skrämmer dig med mitt upptri ade han med en att jag 0 på Scepå s