att låta förverkliga sig. Man ger icke bort så der handlöst en hel förmögenhet. Det är en sak som endast existerar i romaner, men aldrig i verkligheten.a Det skall någon gång bli den första, och .. ., Det går alldeles icke an, afbröt lagmannen öfvertygande; tro mig, det der förstår du ej, mitt barn. Och hvad en resa angår, så är det ännu tid att tänka derfå, medan du är så svag. Dessutom skall jag säga dig, att det är en ganska dyr sak att re a.n Då jag ej begär mer af hela den förmögenhet jag fått, så tycks det... Hm, hm, afbröt åter herr Portsten leende, jag är nu din förmyndare och står i ansvar för dina pengar. Om du en gång får en man, så kommer jag att stå rält illa för en sådan eftergifvenhet Det är ett ansvar som onkel blir frikallad ifrån, om jag :. . Förlåt mig, mitt barn. Du kanske väl frikallar mig, det är allt godt och väl det; men din man en gång? När jag skall göra reda inför honom hur jag förvaltat din förmögenhet, hvad tror du han skall säga om en så betydlig lucka deri? Tro mig att den blir ej särdeles välkommen., Alla dessa skäl äro, som onkel vet, detsamma som inga, och ändra också ingenting. Min lilla vän, jag har ej rättighet att vara eftergifven i sådana fall, om jag äfven vore nog oförståndig att vilja det,, förklarade lagmannen med en axelryckning. Men om jag blir myndig, så har ingen några rättigheter att hvarken åberopa eller öfverträda i fråga om mig, svarade Cecilia, resande sitt hufvud med någon öfverlefva af den stolthet hon fordom ägt, under det att en lindrig rodnad uppsteg på hennes kinder. Ab, milt barn, tänker du ännu på den dårskapen? Det är bra sent att krångla med detl