hålla så mycket som fordras för en helt anspråkslös resa. När det åter blir sommar, då skola vi återkomma till vår lugna dal och sedan skola vi aldrig skiljas derifrån, mina gamla vänner,, och Cecilia såg med vänliga blickar på Sara och gamla Stylin, som, stödd emot en kratta hvarmed han putsat rabatterna, lyssnade på samtalet, under det den ena tåren efter den andra rullade ned på hans gammla urblekta väst. Ack! Hur kär är mig ej denna flick af jorden, fortsatte Cecilia med en drömmande exaltation, der minnena af mina lyckliga och glada dagar gro och blomstra. Vid deras doft skall jag framlefva milt ensliga lif och slut!igen vaggas i söran så Jjuft, som när jag somnade i dina trofasta armar då jag var barn. Gud kan ej vara så grym och äfven beröfva mig dig, min gamla goda Sara. Gumman hade satt händerna för ansigtet och Stylin hemtade våldsamt efter andan, för att ej låta undfalla sig något så förfärligt opassande som en snyftning. Min söta Cecilia,, hördes då plötsligen lagmannens röst helt nära och kom henne att se upp. Den feta herrn hade helt inkognito suttit och läst på en bänk bredvid, endast dold af några kaprifoliigrenar. Jag har riktigt suttit och glädt mig åt att se dig ute i luften igen, mitt snälla barnn, återtog han, resande sig upp. sDå har onkel cckså säkert hört de förslag jag har för framtiden,, sade Cecilia i matt ton. Ja, ja visst, min flickav, svarade han med ett medlidsamt leende och en skakning på hufvudet. Du är ännu sensibel efter sjukdomen och vi skola ej tala om sådant., Jo, det är just min önskan att tala derom, så att dessa förslag må förverkligas så fort som möjligt. Mitt kära barn,, sade lagmannen allvarsamt och bestämdt, de äro alldeles för romaneska,