Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 1

säker på att jag icke skall besvära henne mer, om hon än tiggde derom på-sina.knän. Det vore oförståndigt af dig, hvad tänker du på? En sådan förmögenhet är ej att kasta bort för -en nyck. : Hur kan du bli så. stött. öfver några små betänkligheter hos en tung och blyg landtflicka? Blyg flicke!, hånskrattad2 den förbittrade Thure. Hon är blyg, den der. Duskulle hört alla de infama ord hon öst på mig. Hon är totalt utan bildning, det är hennes enda ursäkt,. Ja; se det var rätt, ursäkta henne du och börja om igen, men småningom och från en annan sida. Nej, jag tackarl utropade löjtnanten tvärt. Min kära Thuren, återtog fadern litet otåligt, betänk den nya droskan, som vi beställde ör den här färden, hvem skall betala den? Alla andra utgifter oberäknade, som vi gjort för samma ändamål. Det ger jag fan! Åh, du kalmerar dig nog, min vän;nu skola vi tala om annat. Hur finner du den der-lilla mpertinenta frun som alltid talar i-liknelser lem hon vill att man skall finna sig träffad af? Hvad bryr jag mig om hennels Ack, nu är du fasligt tråkig, kom nu så skola vi gå vår vägp, slöt gamla baron i det lan reste sig upp, sträckte på sig och räckte randen åt sin son. Om det är din mening,, sade denne i bestämd ton, att dröja här för min skull och i let hopp att jag ännu skall fria till den förbannade arftagerskan, så skall jag säga dig att let är fruktlöst., Nå så stannar jag för min egen skull då, varade gamla baronen beslutsamt, jag friar ill henne sjelf. Du l utropade Thure som trots sin vrede vörjade skratta, lycka till, min kära far! Ja ja, tokigare har man sett.n