Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 1

Cecilia log ironiskt. Hör på då, min bästa baron. Jag måste väl tala fullkomligt öppet med er för att slippa härifrån. Ligg ej längre så der och gör förtviflade grimaser, utan stig upp och sätt er här, så att jag må få säga er bur väl jag känner bevekelsegrunden till allt detta osmakliga larm, hur djupt jag derför föraktar det, och hur fåfänga således alla vidare utgjutelser ärox. Jag vill ej höra mer. Jag ser tillräckligt att jag är missförstådd, man har förtalat migv, svarade baronen med en åtbörd, som skulle vara ädel och värdig. Jag går, Cecilia, men den dag torde komma då ni ångrar de ord ni fällt i dag; farväl Cicilia, jag går!, Nå Gud ske lof att ni ändtligen kommit till. det resultatet, smålog Cecilia gladt; ptro mig, det fins oändligt många flickor; som äro rikare än jag, den trösten kan jag gifva ern. Baron störtade upp och försvann i småskogen der baron Ruterbaum den äldre väntade honom, utsträckt i gräset med mössan neddragen på näsan och en blossande cigarr i munnen. Ah ha, redan tillbakan, sad2 han yrvaken i det han satte sig upp och såg på sin son, som röd och förargad kastat sig ned bredvid honom. Berätta, berätta, kära Thurep, återtog baronen intresserad, under det han knäppte askan af cigarrn; hvad sade den lilla tokan allt för slag ?x Det är en satan, en fullklappad fan, det är allt hvad jag har att säga om henne., Min kära gosse, du riktigt oroar mig), svarade den gamla baron förvånad, sskulle hon ha afslagit ditt anbud, det är väl aldrig möjligt. So, ganska möjligt, afbröt sonen tvärt i det han ryckte upp västen och flåsade ut, det vore väl kanske ej så ogörligt att få henne på andra tankar med tiden, men hon kan vara