Aftonbladet – 27 oktober 1849, sida 1

SMÅSAKER AF N. Xx. EN ARFTAGERSKA.) Uff! Här börjar bli långdraget, pustade gamla baron Ruterbaump, kastande sig ned på en trädgårdsbänk ; jag trodde den här saken skulle vara afgjord för en åtta dagar sedan. Hvarför rycker du icke fram med ditt ärende?, Kära du, var så god och låt mig sköta det der! svarade sonen trumpet. Det är godt att tala om rycka fram, när det ej hjelper hvad man gör. Hvarenda dag har jag ju sagt henne att jag är kär och allt sådant der, som man brukar i dylika fall. Hon är ju dum som en gås, och bligar på mig som jag talade hebreiska. Jag kan väl icke fria förr än jag sett någon skymt af kärlek hos henne heller.s Jo, Gud bevars, det kan du visst det. Du tror att hon är dum? Långt derifrån! Gud gifve det vore så väl att hon vore en gås; hon är inbunden och vill göra sig rar, det är hela hemligheten; men friar du, och kommer så der häftigt öfver henne med ett afgörande förslag, då kan hon ej säga annat än ja Så skall jag väl dra på med det dån, svarade Thure gäspande; hon lärer vara här i parken efter hvad den der kostliga Personagen Stylin sade., Då lemnar jag dig åt ditt öde, skrattade fadern, resande sig upp. Cecilias kraftiga och bestämda sinne tog ut sin rätt och harmens rodnad färgade ännu hennes kinder då hon på afstånd varseblef sin friare, som med hastiga steg och spejande åt alla håll nalkades. Vid en blick framåt fick ) Se A. B. M 241, 213, 244, 246, 247, 249 och 230.