Aftonbladet – 26 oktober 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 45 Okt. 4849. Dagens samtal vända sig förnämligast kring de på presidentens inrådan af Napoleon Bonaparte ti nationalförsamlingen inlemnade propositionen on tillåtelse för Bourbonska familjen, såväl den äldr som den yngre grenen, att efter behag åter beträd Frankrikes jord. Iden är vacker och storartad Det republikanska partiet fruktar ingalunda der stundande öfversvämningen af alla dessa prinsar ocl prinsessor, hvilka afståndet gjort så intressanta mångas ögon och som landsförvisningen tillvunni så mycken medömkan och sympati. Man önska dem välkomna, i den säkra öfvertygelsen, att ju närmare de nalkas, ju ifrigare söka de konspirerande partierna att sönderslita hvarandra inbördes, under det republiken, lugnt åskådande, behåller segerkronan. Rojalisterna hafva helt olika upptagit detta projekt. Ludvig Filip lärer redan öppet i bref förklarat, att han, om propositionen går igenom, med. nöje återvänder till fädernejorden och bosätter sig på sitt familjgods Eu, der han, såsom simpel medborgare af republiken, vill sköta sin jord och tillsluta sina åldriga ögon i ro. Prinsarnes af Aumale och Joinville tänkesätt äro kända redan för ängesedan. Vid första underrättelsen om republisens proklamerande förklarade de sig färdige att ;rkänna den, utbedjande sig blott att få tjena den om Citoyens Frangaisp. Deremot hafva legitimiterne fått en hård nöt att bita på. Dessa veta nog utt intrigernas trådar lättast spinnas på afstånd. )m den landsflyktige grefven af Chambord eft r on lylik tillåtelse ändock qvarstannar på främmande ord, är han i folkets ögon icke mera värdig att alla sig Fransman; och huru kan väl en legitim hronföljare vistas i ett republiisanskt land? TIotreset för prinsarne försvinner, då man icke mer kan etrakta dem som oskyldige martyrer för sina fäders el. Åfven dessa sista lemningar af den kungliga lansen förlora vid ett närmare betraktande siti rån afståndet lånade skimmer. Den kuvgliga ättingen blifver härstädes förvandlad till en enskild redborgare, liksom de öfriga storheterna, och alla ans lysande förhoppningar kunna under lyckligaste örhållanden endast realiseras genom ett presidentkap för 4 år. Ett öppet krig är emellertid förklaadt emellan de sorskilda partiernas åsigter och meingar. Bomber och granater hagla hvarje morgon ! om de stridande partiernas tidningsorganer, och! vad som mest af allt stuckit det moderata partiets: modiga kämpar, är att Napoleon Bonaparte i mma penndrag och i samma mening förenat de ndeflyktiga dynastierna och de utan ransakning och