Aftonbladet – 25 oktober 1849, sida 3

blifvit förolämpade, ju förr dess heldre sjelfmant tillkännagåfvo sig. Hrr Rosen och: Isaksson upprepade dock ånyo sammanstämmande, att drängarre Nilsson, Andersson och Larsson, på sätt förut är berättadt, förgått sig emot ett sällskap på gafar. samt att detta gifvit hr Rosån anledning attfö cbrå dem deras oskickliga uppförande. Hr Rosön kände bestämdt igen Andersson såsom den, hvilken rusat på honom, men som han med tillhjelp af sin käpp lyckats befria sig ifrån, Hr Isaksson kände väl igen alla tre drängarne, af hvilka en ruset på honom bakifrån och fattat honom om båda armarna, under utrop: Sådana der tjocka herrar ska vi nog klå; men han kunde icke bestämma om hans motståndare varit Larsson, ehuru han förmodade det, enär drängarne på en gång rusat på honom och hans sällskap, samt hr Gillberg i samma ögonblick omkullfallit af Nilssons slag. Så väl Carlsson som Andersson erinrade sig nu, att de, tvärt emot sitt bestridande vid sista förhöret, i Nilssons sällskap ifrågavarande eftermiddag förtärt tvenne supar och ett glas öl på en krog, innan de på en källare förtärt en toddy, samt derefter druckit porter på ett annat ställe. Äfven tvetalade Andersson sig då han ånyo skulle afgifva sin berättelse. Han hade förut sagt, att han icke sett till Nilsson då han i anledning af oväsendet återvändt utför Kungsbacken och der varseblifvit hr Gillberg liggande på gatan. Nu uppgaf han att han sett då Nilsson tilldelat hr Gillberg slaget, samt att Nilsson, som dervid sjelf snafvat och fallit omkull, derefter upptagit sin affallna mössa och tagit flykten. Denna ändring i uppgift härledde sig troligen deraf, att ett vittne, drängen Forslund, berättade, att han sett 2 personer på samma gång springa ifrån det ställe der hr Gillberg funnits liggande, af hvilka den ena sprungit uppför Kungsbacken och den andra nedåt Kammakaregatan (Nilsson hade sprungit sistnämnde väg). — Målet uppsköts ytterligars. Målet om mordbranden i handlanden Törnqvists salubod. Detta mål, som fortgått sedan början af året har på en tid icke varit följdt med den uppmärksamhet det förtjenat. Läsaren torde påminna sig at handelsbetjenten Bergdalh varit misstänkt för anläggandet af denna brand och att han derföre arresterades. För flera månader sedan anmärktes några gånger att besynnerliga omständigheter rörande denna sak framdrogos af Bergdahl mot Törnqvist. Emellertid skötte notarien F. Sjöberg, såsom Tö:nqvists rättegångsbiträde, saken så att icke allenast Bergdahl fick sitta qvar i häktet, utan att en fru Björk, af hvilken Bergdabl hyrt rum, äfven så när blifvit inblandad som tilltalad part. Slutligen gick det dock så, att rätten fann skäl försätta Bergdahl på fri fot, hvaremot Törnqvist för hvarje rättegångsdag invecklat sig i allt flere motsägelser och osanningar och förklarats skyldig att sjelf redogöra för hvarje sak. Bergdabl har vidare under sednare tiden varit i tillfälle att alltmera vindicera sin oskuld och vidi går hållen undersökning tycktes domstolens opinion om målet vara alleles motsatt den som rådde på den tid då Bergdahl hölls häktad. Uppmärksamheten på detta mål skall hädanefter icke blifva eftersatt och en resum af hvad protokollerna innehålla, skall med: det första blifva intagen i Aftonbladet. — Polisbetjeningen hade, erhållit kunskap derom, att en qvinsperson vid namn Märta Catharina Lilja, boende i huset JM 4 vid Lilla Bondgatan å söder, en längre tid i sitt hemvist olofligen hyst den förut för stöld straffade förre kronoarbetskarlen Sangier. I anledning deraf anställdes visitation hos Lilja, der diverse misstänkta klädespersedlar och andra cffekter tillvaratogos, och Lilja uppkallades till polisen. — Sistl. gårdag anmältes af officerskadetten vid kongl. Svea artilleriregemente Magnus Lindström, att en mansperson velat taga värfning vid nämnde regemente på ett falskt betyg, undertecknadt pastor Blixen, men att, då förfalskningen blifvit upptäckt, nämnde person blifvit i Kastenhoffshäktet insatt, der ban otvunget bekänt att han vore soldat vid Södermanlands regemente, derifrån han rymt för at: undgå idömd bestraffning. Vid polisförhöret erkände han detsamma. Befälet skulle härom underrättas, och karlen hålles emellertid häktad på stadshuset i enskildt rum. . — Sistl. gårdag anmälte bokbindarmästaren Hagman, att hans gesäll J. M. Kindberg med knuffninsar och oqvädinsord öfverfallit honom. Kindberg skulle i anledning deraf uppkallas till polisen. — I går afton kl. 7 utbröt skorstenseld i buset M 15 vid Gem!a Kungsholmsbrogatan. Elden lärer hafva fattat i sotet uti en kaminpipa, derifrån den edan spridt sig till skorstenen. Elden släcktes snart. — Sistl. natt väckte tornväktaren i storkyrkan polisbetjeningens uppmärksamhet dermed, att han kl. half 4 företog sig att tuta 42, Detta hade naurligtvis den påföljd, att tornväktaren i deg på morgonen uppvaktades med en kallelse tili poliskammaren, för att bättre lära honom följa med sin tid. — Sistl. gårdagsafton kl. .9 begärde glasblåsararbetaren Erik Petter Norlander handräckning i poisvaktkontoret, med anmälan, att han kort förut å n krog uti buset 2 3 vid Skottgränd blifvit af några sjömän öfverfallen och med knif sårad i hufvudet. I anledning deraf begåfvo polisbetjeningen ig till stället, der en mängd sjömän anträffades atanför krogen, hvilka, då Norlander icke kunde utpeka de ibland dem som slagit honom, tillsades aut stilla och beskedligt aflägsna sig. Uppretade häröfver, började sjömännen drifva gäck med polisbetjeningen, kastade stenar emot dem, hvaraf 3 fönsterrutor i gränden krossades, uppsparkade porten till huset MF 3 och inträngde i huset 2 tr. upp, der de söndersparkade en dörr; i anledning hvaraf polisbejeningen från slottsvakten måste reqvirera vakt, som irresterade de oregerligaste ibland våldsverkarne. Förhör härom är ännu icke hållet. LANDSORNTS-NYHETER.