Aftonbladet – 25 oktober 1849, sida 1

Således skulle onkel finna det förståndigt af mig om jag tog mig en man? Det vill jag ej. säga. Så länge du har en förmyndare, behöfver du intet annat stöd. Det är visst ganska godt och bra, en mycket god inrättning, det der äktenskapet. Fastän jag är gammal och sjelf aldrig känt kärleken, Gud ske lof, så fördömmer jag den visst ej derför, det är en ganska vacker dårskap och jag har sett många som funnit -sig lyckliga deraf; men skulle jag yttra mina åsigter och den erfarenhet, söm grundlagt dem, så anser jag det bättre att, i fall man ej har allt för stor kallelse och åtrå dertill, förblifva ensam. Valet af en make är något ganska kinkigt, helst om bjertat blandar sig deri och förvillar omdömet. Man väljer snarare klokt då man väljer en förmyndare än då man väljer en. man. Men det är kanske orätt al mig att tala så här, då du redan torde ha fästat ditt hjerta vid någon; tala då öppet med mig derom., Cecilia 1og inom sig åt denna listigt framställda fråga, men som den i en hast yppade för henne ett räddningsmedel, svarade hon med nedslagna ögon: Ja! Min goda Onkel har gissat rätt, mitt hjerta är fästadt så mycket det någonsin kan bliltvan Lagmannen dolde den oangenäma öfverraskning detta oväntede förtroende väckte hos honom, under ett djupt begrundande. Ja sån, sade han allvarligt. Jag förmodar att det är ett val gilladt af din fosterfar och således oklanderligt. Ja! Walfrid ser deri sin högsta lycka. Och som han är den bästa och enda vän jag någonsin baft och det enda stöd jag vill erkänna, så är bans önskan äfven min, hans lycka min högsta sällhet.n Det är mycket vackert, mycket vackert, svarade lagmannen med ett sardoniskt leende, under det han med sina feta fingrar klappade Ce