Aftonbladet – 25 oktober 1849, sida 1

SMÅSAKER AF N. X. EN ARFTAGERSKA.) Herr Wilhelm, som efter mycket sökande återfanns på sitt rum, Var ganska illamående och skulle nödvändigt dricka fläderte; det endast hans mor kunde laga. Ryttmästaren och de båda baronerna hade fattat galet och gått en annan väg. Under denna allmänna förbistring återstod ingen mera än Cecilia och lagmannen, hvilka vandrade allena på skogsstigen. Cecilia stannade orolig. De minga enskilda samtal hon haft hade så uttröttat henne, att hon med verklig fruktan :emotsåg ännu ett. Hon ville derför vända om, men lagmannen tryckte vänligt hennes arm och sade gladt: Låt dem gå, du, mitt barn. Hvar och en har sin sysselsättning, som befriar dig ifrån ditt kall som värdinna. Trakten är gudomlig och vädret likaså, en promenad skall bli ganska angenäm om du tycker som jag. Cecilia som ej kunde undkomma och visste att detta fruktade samtal en gång måste inträffa, tog mod till sig och biföll. Under ganska vanliga anmärkningar om vägen, och andra likgiltiga ämnen gingo de länge framåt och Cecilia började tro att hon denna gång skulle undslippa den fruktade onkeln. Vi skulle väl också tala om dina affärer och din framtid, kära Cecilia, sade lagmannen slutligen helt flygtigt. Jag tänkte derpå i morse men glömde det minsann; det är också ingen tid förliden. Hvad vi ej sagt i dag kunna vi säga i morgon, hvad vi ej säga i morgon kunna vi gömma till dagen derpå och så vidare. Jag hoppas viha en lång ) Se A. B. MM 241, 213, 244, 946, 947 och 249.