Aftonbladet – 22 oktober 1849, sida 3

RATTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I går afton klockan half 40 passerade en obygglig händelse i Kungsbacken. Polisrapporten härom innehåller, att öfverkommissarien Gillberg under gåendet ifrån Tivoli på Norrtullsgatan blifvit öfverfallen och slagen af drängarne Johan Larsson, Nils Petter Nilsson och Anders Magnus Andersson; den förstnämnde i tjenst hos grosshandlaren Stark, och de begge sistnämnde i tjenst hos viktualiehandlanden Lindberg i Kungsbacken; samt att öfverkommissarien Gillberg dervid blifvit genom ett slag i nacken så illa skadad, att fråga är om hans lif. Såsom vittnen voro uppkallade auditören Rosen och revisoren Isacsson, hvilka båda vid tillfället varit i öfverkommissarien Gillbergs sällskap, samt åkardrängarne Carlsson och Forssgren. Vid det härom i dag anställda polisförhör berättade hrr Rosen och Isacsson, att då de i öfverkommissarien Gillbergs sällskap i går afton klockan half 40 passerat Kungsbacken, hade de observerat de trenne nyssnämnde drängarne, hvilka på ett oanständigt sätt förfördelat ett sällskap, bestående af flera fruntimmer och några herrar, så att handgemäng slutligen uppstått emellan drängarne och fruntimrens ledsagare. Som drängarne varit nära att öfvermanna de anfallne, hade htr Rosån och Isacsson gått fram och uppmanat drängarne att aflägsna sig, men i samma ögonblick blifvit omringade och öfverfallna af dem, dervid de nödsakats försvara sig med sina medhafda käppar. Hr Rosin hade då observerat att drängen Nils Petter Nilsson rusat på öfverkommissarien Gillberg och tilldelat honom ett så våldsamt slag bak i hufvudet, att Gillberg en stund vacklat och slutligen nedfallit i gatan, der han orörhg förblifvit liggande. Hr Isacsson, som under det han försvarade sig sjelf icke fått tillfälle att iakttaga hvar det af Nilsson utdelade slaget träffat, hade dock sett Nilsson omkullfalla på samma gång som hr G Ilberg, hvarefter Nilsson, som under fallet förlorat sin påhafde mössa, genast åter rest sig upp, upptagit sin mössa och sprungit sin väg. Nilsson, häröfver hörd, förnekade bestämdt att han deltagit i uppträdet. Han hade vid nämnde villfälle i sällskap med de begge andra drängarne gått Kungsbacken uppföre, men af någon anledning kommit att stanna en stund efter dem. Då han strax derpå skulle gå ifatt dem, hade han hört skrik och oväsen längre upp i backen, samt sett en karl falla omkull, af hvilken anledning han icke fortsatt vägen utan gått hem till sig. Icke heller hade han iakttagit huruvida drängarne Andersson och Larsson deltagit i något slagsmål. Samma uppgift hade äfven de båda andra drängarne. Larsson sade sig oskyldigtvis blifvit tilldelad 2:ne käprapp, men han hade icke förfördelat någon. Drängarne Carlsson och Forssgren berättade båda sammanstämmande, att då de vid nämnde tid kommit åkande uppför Kungsbacken, hade de sett en person liggande utsträckt orörlig på gatan, samt bredvid honom drängen Nils Petter Nilsson, hvilken likväl ögonblickligen rest sig upp och sprungit sin väg, sedan han först från gaten upptagit sin mössa. Något hondgemäng hade icke efter villnenas ankomst vill stället existerat. Ni gare tillfrågad af hvad orsak ban omkulifallit på gatan, nekade ( dit det varit han och påstod att vittnena misstagit sig. Tiilfrå