RRRttttt est tssssste se —————— RREEREEENE——— sm ————— fadren återtog: jag kom i afsigt att besöka er lungdomsvän, professor L. och ...n Han är för närvarande borta, svarade Ce ci!ia; men som jag är värdinna i hans hem så ber jag herrarna vara välkomna, tillade hon med en artig och otvungen helsning, ännu en mån knappare än löjtnantens. Det skulle då vara ..., stammade baron, lika förbluffad som sonen vid den oförmodade förvandling som arftagerskan undergått. Hans fosterdotter, ifyllde Cecilia vårdslöst, och detta är min syster och svåger ryttmästare M.n Så ledsamt som det var att ej träffa min goda vän L. så angenämt var det att få göra en så intressant bekantskap, parlerade baronen i det han emellanåt sneglade på svågern, som hade slagit sig ned i en stol och gaf sig den trygga vigten af bror och hemmastadd. Löjtnanten intog åtskilliga imposanta ställningar med förnäma och förledande ansigtsvridningar, under det ban strödde en och annan qvick anmärkning omkring sig med en vårdslöshet, som bevisade att han ej behöfde spara derpå. Fadern, som genom fönstret blef varse den samla vännen, hvars snus ännu satt qvar i hans näsa, afbröt helt hastigt samtalet, i det han reste sig upp och såg uppåt vägen. Se der en bekant, som jag råkade på vägen hit. En ganska kär gäst förmodar jag, sade han, vänd till Cecilia, min niådigas slägting, som Jag tror. Ja, en mycket nära slägting, svarade Cecilia efter ett ögonkast på den ensamma gamla herrn i vagnen, under det hon långsamt gick emot dörrn. Hon ämnade just öppna den då den vek unlan och ögonblicket derefter hvilade hon i den samla herrns armar, hvilka likt tvenne giganiska fläskkorfvar omslöto henne. God dag, god dag, min lilla flicka! Nå så