säga förr än man förenat sitt öde med en mans Dessa starka varelser, som anse för en vällust att bräcka den ömtåliga blomman! Deras kärlek är så sjelfvisk, så hård. Ack, man åldras hastigt under sådana pligtern, — en förfärlig skräll i salen afbröt detta intrasslade föredrag. Mannen, som betraktat taflorna på väggarna, vände sig om och såg frågande på den förvirrade barnpigan, hvilken helt förstenad syntes på tröskeln. Hvad är det? Min Gud har något händt barnen ? skrek den! ömma modern uppspringande. Pina mig ej till döds, säg fort. Ack, vatten, ett glas vatten! och åter nedsjönk hon på soffan. Nej, bevarsp, svarade pigan hastigt, det var så att medan jag såg till Cecilia, så tog Ebba den der granna krukan med blomman uti och slog, omkull den, så att den gick sönder. Åbh, så obehagligt, suckade frun,vmen Gud vare lof att ingenting hände barnet. Kära Cecilia hur skall du kunna förlåta detta? tillade hon med döende röst under det hon tömde vattenglaset, som hennes man först nu presen terade henne. Cecilia svarade icke. Harm och ledsnad målade sig allt för tydligt på hennes ansigte, men innan man å någondera sidan hunnit säga nåsot vidare om saken, hördes bullret af en ankommande vagn. Barnflickan plockade hastigt illsammans bitarna efter Porfyrurnan, som samma morgon gjort ägarinnan. så stor fröjd. Cevilia ropade Stylin till sig och bad honom sätta red det vingbrutna blomsterståndet i en n åda. Barnen tystades så godt sig göra lät och run ställde sig med kikaren för ögonen bakom sardinen för att i dess skydd observera de ancommande. . Hvem i all verlden är detta, min söta Ceilia?, sade hon helt öfverraskad, glömmande nissödet med urnan för denna nya tilldragelse.