Aftonbladet – 20 oktober 1849, sida 3

gas mot henne ådagalägga annat än en skyldig konvenans. Hr Sjöberg tillkännagaf mångfaldiga gånger sin stora tillfredsställelse med hr Jonsson både såsom enskild vän och i synnerhet som lärare för barnen, för hvilkas bästa jag också dagligen var vittne till huru Jonsson hade all möda ospard. Specielt erinrar jag mig att, då Jonsson i början af Oktober f. å. beslutat sig att flytta, han af Sjöberg öfvertalades att stanna qvar. Under hela denna sommar intogo Jonsson och jag såväl middagssom aftonmåltiderna utomhus, men frukost spisades merendels hemma. Jag har mig bestämdt bekant, ait Jonsson ej allenast dels sjelf upptöpte sina matförnödenheter, dels lemnade penningar dertill, utan äfven att Jonsson många gånger gaf lån i penningar och varor åt Sjöbergska hushållet äfvensom att Jonsson flera gånger under samtal yttrat att han: aldrig dittills utfått det minsta af sin vid inflyttningen i Sjöbergska huset öfverenskomna lön. Slutligen får jag tillkännagifva, att, med de på erfarenhet grundade begrepp jag hyser om hr Jonssons redliga karakter och då kändt är, att hr Jonsson eger enskild förmögenhet, jag är fullkomligen öfvertygad om, att hr Joneson hvarken ville eller behöfde nedlåta sig till dylika lumpenheter, som hr Sjöbergs anklagelser åsyfta. Något vidare har jag ej att upplysa, hvårken i ett eller annat hänseende. Sanningsenligheten af ofvanstående hbefister jag med min lifliga ed: så sannt mig Gud hjetpe till lif och själ. Sockholm den 3 September 4849. G. H. Troili. Att hr kapten G. H. Troili uti bådas vår närvaro erkänt förestående skrift och otvunget bekräftat, betyga Stockholm den 3 September 1849. T. H. Byberg. Christ. Rönström, Kommissionslandtmätare Kammarskrifvare i Stockholms län. vid Flottan. Svaranderne afstodo från inkallande af de öfriga vittnena, som de uppzifvit, bland andra öfverdirektör Schwartz. Hr Sjöberg deremot yrkade nu, att desse skulle inkallas, men detta bestreds från svarande sidan, och rätten afslog hans begäran på den grund, att genom beslut en föregående dag bäfvit bestämdt, att all bevisning, hvaraf parterna ville sig begagna. skulle uppgifvas vid ett rättegångstillfälle, då herr Sjöberg förklarat sig icke hafva vidare bevisning att Ästadkomma. Öfver detta beslut anmälde hr Sjöberg missnöje, som skulle fullföljas 1 sammanhang med hufvudsaken. I allmänhet kan man siga att åhörarnes sympatier vid detta rättegångstillälle vände sig betydligt till fördel för hr Jonsson, hvartill hr Sjöberg icke litet bidrog genom sin öfverdrifna hetta, som förledde honom att förgå sig. Emedlertid har hr Sjöberg anhållit hos redaktionen, att det måtte blifva i sammanhang med referatet omtaladt, att han förklarat sig vilja bevisal motsatsen mot hvad i åtskilliga punkter ett eller annat af hr Jonssons vittnen intygat, men att då vittnesförhören äro slutade i kämnersrätten, han kommer icke i tillfälle dertill förr än målet hunnit till hofrätten. — För någon tid sedan föll en liten gosse ned från ett fönster i 3:dje våningen af ett hus vid Kolmätaregränd. Barnets namn var Stenberg, efter fadern, ehuru modern heter Andersson. I förrgår förevar undersökning i 4:de afdelningen af kämnersrätten om denna sak, och dervid voro närvarande modern An-! dersson, fadern Stenberg, deras åttaåriga dotter, skoarbetaren Edberg, som boide i samma våning der olyckan skedde, samt myntarbetaren Holms tbustru med tvenne små gossar. fodern Andersson var i högsta grad upprörd och kunde icke förmås att låta bli att falla ordföranden eller de öfriga i talet. Hon bade fattat misstankar till Edberg, att han på på något sätt skulle föranledt hennes sons olycka, men något det ringaste skäl härför kunde hon icke uppvisa. Den äldste af Holms söner, en liten klarögd pilt, berättade förloppet sålunda: Den lilla Stenberg, båda bröderna Holm och enl fjerde gosse, äfven omkring 5 år gammal, hade först varit i ett kök 9 trappor upp tillika med Stenbergs 9:åriga syster. Sedan denna af en piga blifvit skickad till sjön att klappa kläder, hade båda bröderna Holm gått upp i tredje våningen och satt sig att Ieka på en lär vid det öppna fönstret i förstugan. Edberg hade då kommit ut i förstugan och varnat barnen att sitta så i fönstret , ty de kunde falla ut, hvarefter han åter ingått. Den äldre Holm hade nedstigit på golfvet och stått invid låren. . Härvid uppkom i tredje våningens förstuga gossen Stenberg tillika med den fjerde, som likväl straxt derefter åter aflägsnade sig. Stenberg uppklef då på låren och satte sig i ett på densamma befintligt skott af en utdragssäng. Detta vickade till och gossen föll i gatan och dog. Då ingen allmän åklagare var tillstädes, kunde målet icke genast till afgörande företagas, utan uppsköts på åtta dagar. — Förliden gårdag erhöll polisbetjeningen kunskap om alt f. d. kronoarbetskarlen E.P. E: Lundren och qvinnspersonen Christina Zetterfeldt hade infunnit sig hos skräddaregesällen Lindström uti huset 2: 6 Bollhusgränd och begärt att få afhemta en hos Lindström förvarad koffert, tillhörig den för stölden hos handlanden Leja arresterade gardisten Erik Eriksson, samt för detta ändamål visat en skrifvelse från Eriksson. Lindström vägrade dock att utlemna kofferten och anmälde förhållandet. I anledning deraf efrersöktes Lundgren och anträffades i Zetterfeldts bostad uti Nygränd, der åtskilligt misstänkt gods anhölls. Lundgren arresterades och Zetterfeldt ålades att vid hemtningsäfventyr till förhöret i dag sig infinna. Derefter tillvaratogs och visiterades Erikssons koffert, hvilken innehöll en större mängd toilettsaker, kläder, dosor, hängslen, gördlar, en kråsnål af guld, 9:e ringar af d:o, m. m. Vid härom i dag hållet förhör berättade Zetterfeldt, att de hos henne funna sakerna, hvilka till större delen bestått af skjortor, tröjor, strumpor och andra klädespersedlar, voro lemnade till henne :af Eriksson för att märkas, men sedermera icke blifvit afhemtade. En okänd karl hade infunnit sig hos henne med en skrifvelse från Eriksson att hon hos Lindström skulle afhemta kofferten och förvara den, hvilket hon också velat göra, men icke fått taga den från Lindström. Kronoarbetskarlen Lundgren, som var hennes fästman, hade medföljt henne till Lindström för att hjelpa till att bära kofferten, men hade icke vidare med saken att göra. i Eriksson, tillfrågad hvarifrån han fått kofferten, svarade att han köpt den på stadsauktionskammaren förlidet år. De i kofferten förvarade effekterne, hvilka påtagligen till större delen voro stulne ifrån handlanden Leja, sade han sig hafva köpt än här än der, samt uppgaf hvad hvar sak kostat. Under förhöret var han mycket fräck och spotsk, och polismästaren fann sig förlåten att låta påsätta honom handbojor, hvilket gjorde honom ännu mer uppstudsig. Tillfrågad hvar ban fått så mycket pengar, att han kunnat köpa en sådan mängd för honom onyttiga saker, uppgaf han att modren, som var bosatt i Långtuna socken och enka efter en soldat, i början af detta år skickat honom något öfver 200 rdr bko. Eriksson och Lundgren återfördes i häktet till oo oo mar ooo sKnKnlveningar hunnit aft inhamtac hvarn