Aftonbladet – 20 oktober 1849, sida 1

Och du tror att det sedan skulle förblifva så? Nej, Cecilia, du måste göra mig till viljes denna gång. I morgon tidigt reser jag bort. Du skall taga emot alla dessa gäster, du skall vara artig emot dem, så mycket som jemt och rätt behöfs. Du har nog mycket förstånd och kraft att visa dem fruktlösheten af deras besök, utan att vara ohöflig. Jag vill en gång se om ej alla dessa visa hufvuden — hvilka ; förklarat qvinnan ur stånd: att sköta sig sjelf på den enda grund att hon är qvinna — ej I kunna få orätt.n sOch för detta ex; eriment skola vi båda unIderkasta oss så mycken ledsamhet, skapa oss jså många tråkiga dagar? Det blir ingen evighet, svarade Walfrid Ileende. Jag begär endast tvenne veckor. I Res då, Walfrid, efter du så vill, sade Cecilia i en vek och resignerande ton. Kan jag göra dig en glädje med stt kasta mig in i så lumpna strider och att vinna en så tvetydig och föga hedrande seger; ty det är en seger, om: fordrar stor brist på både hjerta och grannlag nhet, på allt qvinligt och varmt; kan det göra dig nöjd, så skall jag försöka, och nu nog derom för i dag. Don gamla herrn tog bennes hufvud me!lan sina händer, såg in i hennes ögon med en fuktig och varm blick, och gick derpå hestigt tillbaka till sin förra plats. sHär ha vi ännu ett bref, som vi höilo på att glömmas det är förmodligen af samma inr nehåll som de öfriga. Det är till dig, men jag läser det högt: Mitt goda barn! började har. Från hvem kan då detta vara? frågade Cecilia i likgiltig och trött ton. Ah jon, svarade prefessorn med en hastig bidk i slutet på brefvet, det skall jag säga dig. Denne är din verklige morbror, en titel, som alla här i trakten tillegnat mig, utan rätt.