Aftonbladet – 19 oktober 1849, sida 3

ning till sina arbetare. Om blott en upphöjdar åsigt af detta förhållande inplantas hos några få a dessa principaler, är det knappt möjligt att förut säga allt det goda, som deraf skulle följa. Hvilker sann upplysning skulle ej framskjuta ur en ide, si ädel. och rättvis! — Vi stadna för att betrakta den emellan trånga gator och eländiga kojor, högt upp spirande kathedralen, och erfara dervid en känsla a tillfredsställelse, att lära känna ett af de ställen hvarest menniskor, förföljde och hånade, först lycka des finna en fridlyst helgedom. Vi gå vidare, oci skåda med nöje de rikt uppfyllda handelsbodarne de beqvämt inredda byggnaderna, och befinna os snart midt ibland rymliga gator, präktiga torg oci furstliga palatser, uppfyllda med statyer och äresto der. Om vi sedan vända våra blickar till det af så mångfaldiga olikheter sammansatta moderna lifvet till civilisationens och mensklighetens utveckling månne vi ej der varseblifva enahanda kretsgång Finna vi icke äfven der, huru allt godt, stort och heligt kan härledas ur vissa eviga sanningar, hvilki spirat upp likt kathedralens torn; sanningar, hvilka i början föga mer förstådda, än att de nätt och jem afhållit råa menniskor från blodiga handlingar, små ningom utsträckt sitt inflytande till det dagliga lif vet, i det de blifvit införlifvade med våra innerst tankar och sålunda småningom spridt ljus, säkerhe och frid omkring oss? Och liksom en resandes för sta åtrå, dagen efter en slutad färd, helt naturlig blir att skaffa sig en öfversigt af den berömda bygg nad, som på hans närvarande vistelseort kan i främ sta rummet förtjena uppmärksamhet; så böra ji äfven. vi, under vär resa genom lifvet, först och främst efterforska dessa högt uppspirande sanningar och med glädje erkänna deras välgörande inflytande på det goda och ädla, som vi upptäcka hos vår: medmenniskor. Härmed slutar förf. sitt utkast. Uti ett bi hang har den svenske bearbetaren likväl under titeln: om sättet att förbättra arbetsklassens vilkor, meddelat utdrag ur originalet: 2:a del, och hvilka redan till stilen äro ganska läsbara, likasom de, allvarligt af läsarer uppfattade och begrundade, utan tvifvel kunns blifva fruktbringande och välgörande för samhällslifvet.