Aftonbladet – 19 oktober 1849, sida 2

te. etc : natt blott den österrikiska statsborsare är valbar, som har en bijouterieller manufakturhandel i Wien,. Se det är att räffa spiken på hufvudet. Endast på det sätet kan Österrike regeras konstitutionelt, med mindre generalerna få rätt att skjuta, hänga, nalshugga, här bonden, der adeln, på andra ställen borgaren, eller med mindre man helt simpelt inför Robespierres system och rensar samfundet,, dock icke såsom han, genom att ufhugga lumpna hundra tusen hufvuden, utan nånga gånger hundra tusenden, och till unlerlättande för bödeln införa såkallade repuolikanska äktenskap, samt kalla dem kejserligösterrikiska. Till dessa utsigter i politisk riktning bör ytterligare fogas det financiella tillståndet. Man har talat om att Österrike måste uppbjuda allt, till och med kalla Ryssland till hjelp, för att så segrande ur striden, emedan det eljest ho.ades af bankrutt. Men härvid är att märka, att nationalbanken allaredan faktiskt har fallerat, nemligen från det ögonblick den upphörde att inlösa sina sedlar med silfver. Fallissemanget blef, trots all rätt, blott derför icke offentliggjordt, emedan staten i sådant fall icke kunde betala sina soldater. Man har utlemnat sedlar till obegränsadt helopp; kursen är för ögonblicket 30 procent trots Wiener Zeitungs, börsberättelser, och nationalförmögenheten är således förminskad med två tredjedelar. Man har småsedlar på 6 å 10 kreutser; dessa äro örsedde med serienummer, på det att ett visst intal serier skall inlösas hvart fjerdedels år och ubytas mot skiljemynt: men detta skilemynt är för 6 kr. notoriskt blott värdt 3 r.; och man måste derföre hafva lyckan att vinna i lotteriet för att blott tappa hälften af in förmögenket. Tänka vi oss under dessa förhållanden en sammandrabbning mellan Österrike och Preus;en, så skall utgången ej vara tvifvelaktig; ty Preussen är ett segerstolt och starkt soldatland, n märkvärdig blandning af friskhet och dokrinärt Preussenthumv, af intelligens och desvotism och det skall under krig långt lättare kunna undgå en inre revolution än Osterrike. Men Ryssland har icke lemnat detta sistnämnde and, kämpande med penningenöd och alla sina provinsers unionsböjelse, för annat ändamål än utt hbjelpa det för att kunna vara dess oegenryttige, beskyddare. Ryssland, som på nytt ippstämt sitt folks krigiska fantasi och visat Luropa sin energi, klokhet och moderation, är ör närvarande hufvudlandet, isynnerket då Frankrike ligger fjettradt af sin egen förvirrade volitik. Det gagnar till intet att neka det Ryssland för ögonblicken styr Europas politik !