Aftonbladet – 19 oktober 1849, sida 2

dater; men hbjertat hoppade af obetvinglig glädje, och vi må tacka Gud för att han denna gång låtsade, som om han ingenting hade märkt ). Och hela det öfriza Europa hade med spändt intresse ögonen fästade på valplatsen. Man hade samlat sig, nästan som till de romerska kämpaspelen, eller som till de spanska tjurfäktningarna, visserligen med något ädlare känsla, men med blodig enthusiatisk sympathi. Amfiteatraliskt ordnades åskådareplatserna kring de ungerska slätterna : närmast på parketten sutto de flegmatiska turkarne; från galleriet nedblickade alpherdarne. samt de norrska och svenska fjellboerne, nyfikne och ifrigt politiska. Då kom plötsligt det budskap att det ej blef något af striden. Magyarerna voro liksom förlamade af båfvan för den ryske czarens majestät; de talrika massorna af Honvedsbataljoner hade sträckt gevär; husarerna hade nedstigit af sina hästar, hvilka folket hade kysst, då de den 24 April intågade såsom befriare i Pesth ; sjelfva Görgey, den moderna tidens romantiska hjelte, han, som blifvit berömd och besjungen för sitt: Hurra! Ofen! Görgey! begärde blott nåden att få gifva sig. Den väldiga czaren, hvars blotta vredesblick hade uträttat så mycket, tog då landet och räckte det åt sin unge frände af OÖsterrike; derpå visade han de öfriga monarkerna sina tomma händer, till bevis att han sjelf ej tillegnat sig det aldra minsta. Så vidunderligt klingade det i begynnelsen; men sedan framkom så småningom den mera prosaiska sanningen. Ryssland hade kämpat med andra vapen än svärdet; det hade underhandlat med magnaterna och tillförsäkrat dem vissa friheter och förmåner och derigenom förlamat sina motståndare. Nu drog det sig tillbaka med sina hjelptrupper, och lemnade Österrike åt sig sjelf, förödmjukadt, men pånyttfödtr. m Hvad betydde då denna strid för Österrike? Den var blott en akt af hela det stora dramat; den gällde valet emellan tvänne särskilda principer: antingen kejsarstatens söndring i Metternichska systemet: allmän centralisation kring Wien, men i föryngrad gestalt, byggd på konstitutionell grundval. Detta sista alternativ hade kejsaren och ministeren Schwarzenberg-Bach antagit genom oktrojerandet af författningen af den 4 Mars 1849; och för att genomföra denna, har huset Habsburg och dess minister öfvertagit en straffande Försyns roll; alla plågor, som Bibelns Jehoxah nedsände öfver Egyptierna, har denna ordonnansregering frammanat mot Österrikes folk; floderna hafva förvandlats till blod, från Pruth till Po; inqvisitionens ormar, inbördeskrigets rofdjur, pappersmyntets gräshoppor, den ryska ohyran och forntidens obscurantism, dekreterådes och kontrasignerades, samt den förstfödde såväl som den yngste fördes till slagtbänken. Dessa ord äro citerade. efter en tysk författare, som skrifvit om nämnde konstitution (före Ungerns underkufvande); han yttrar derom bland annat: Nu bygger man ett praktfullt representanthus för detta oktrojerade Osterrike. En skälm till byggmästare, som täflade om priset för den bästa planen dertill, ville hafva byggnaden skef, såsom tornet i Pisa, men med lutning åt höger, eljest, menade han, kunde till och med de solidaste qvaderstenar ej i längden motstå öfvervigten till venster. Tänkom oss nu den första dagen, då den stora riksförsamlingen öppnas! Från det stora riksdagspalatsets balkong vaja svartgula fanor och tusende trumpeter smattra; folket jublar, ty Ungern och Italien äro besegrade, och representanter för alla nationaliteter draga parvisin i helgedomen. Polacken sjunger i tysthet för sig sjelf: Noch ist Polen nicht verloren! och sätter sig till venster. Italienaren mumlar något om Brescia, slår ett kors framför sig och sätter sig till venster. Nordoch sydslaven vill ej låta andra gången narra sig, han ler lugnt och sätter sig till venster. Ungraren söndertrycker en tår; han tänker på det ännu friska blodet på hans fosterlands slätter och sätter sig till venster. Tysken har, under den sistförflutna riksVD sd —-—. OA MD AN Jr ) AS TA J b— Jr MR KS Fm a a AA a AA RH — —ÖR a UN unionsstater, eller fortsättande af det gamlajlr dagslösa tiden, studerat den habsburgska politiken; han sätter sig till venster. På högra sidan sitta några svarta herrar från Tyrolen (änskönt också desse nu börja blifva sjelfständiga och vilja höra till Inspruck i stället för till Wien) och en del af embetsmännen från alla provinser. Efter tre dagars förlopp är kammaren upplöst, ty ministeren har insett, att den icke förmår regera vid sidan af en sådan församling. Nya val utskrifvas — de utfalla liksom förut. Tror ni ännu på ett enigt och — konstitutionelt Österrike? Ja, men, säger ni, man kan förändra vallagen. Godt; vallagen förändras. Vi antaga den högsta census: Ingen är väljare eller valbar, som ej allraminst har ett riddargods och 20 anor. Men, ser ni, det hjelper icke, ty till och med Italiens, Polens och Ungerns högsta adel är besatt af revolutionsdjefvulen. Nå så vidtaga vi en omvänd åtgärd: Ingen må få säte i kammaren, som icke kan legitimitera sig som proletär, eller juridiskt bevisa fullkomlig okunnighet i att läsa och skrifvar. Hjelper icke helier; ty huru lojal den rutheniske och romaniske bonden än må vara, demokratien och den nationella inbilskheten är så mycket djupare inrotad hos Czechen, Magyaren, Loimbarden, och icke mindre hos den tyske arbetaren. Vi gifva då hvarje kronland en särskild vallag: Från Ruthenien kommer bonden oeh från Steyermark adeln till kammaren. Men hvart tager väl då den lofsjungna jemlikheten vägen? Och hvad har det blifvit af den enda stora läst, som skulle passa för hela Österrike? Nå, i Guds namn! så förorda vi Frans Josef ) Till och med den kallsinnige och försigtige Berlingske Tidende kunde icke helt och hållet lägga hand nå co tar det den d. 23 Aug. på första 4