Aftonbladet – 18 oktober 1849, sida 3

en lämplig väckelse. SEE 003 Om Rådhusrättens organisation. (Slut från föreg. n:r.) Hr Schwan fortfor muntligen: Jag har sökt att detta yttrande sammanfatta de skäl, på grund hvaraf ag tillstyrker Kongl. Maj:ts nådiga bifall af det förlag, magistraten upprättat, till magistratens och rådtufvurättens förändrade organisation. Mycket kan rara att härvid tillägga, men under öfverläggningen vafva personliga förhållanden redan blifvit framdragna; ch möjligen skulle äfven jag komma att deruti ingå snom något längre anförande. Jag vill således blott illägga några ord. Om en driftig, i sin rörelse skicklig borgare skulle af en oemotståndlig kraft eler böjelse, utrustad med en ovanlig förmåga, föranledas att söka och utnämnas till iedamot af magistraten, vore denne mans inträde derstädes onekigen en dyrbar skatt för embetsverket; men derigenom bereddes för borgerskapet en verklig förlust. Beklagligen är sådan händelse icke för framtiden att motse, helst förmånerne af tjensten ej äro sådane, att den skicklige borgaren, som med framgång sköter rörelsen och ej ledsnar dervid, skulle vilja utbyta de förmåner han af yrket eger, emot dem, som kunna vara att af tjensten förvänta; utan föremålen blifva vanligen borgare, hvilka vid rörelsen ledsnat, och som inväljas till föga gagn och heder för embetsverket, borgerskapet och dem sjelfva. Om man vill gå något längre tillbaka i sina betraktelser, och länker på: de betydliga uppoffringar, som borgareständet och särskildt Stockholms borgerskap ådagalagt för läroverks ordnande och framstegen på den itterära banan, kan jag ej fatta annat, än att det vore föga konseqvent att vi här skulle uttala en mening, som icke står tillsammans med de för bildningen förut vidtagna åtgärder; och för min del kan jag icke anse det vara borgerskapet värdigt, att, för en förment rättighets skull, med bibehållande af iliterate rådmän, motsätta sig magistratens afgifna förslag. I detta, likasom i andra fall, har den tid kommit, då man bör afskudda sig fördomarne. Man bör sluteligen ihågkomma, att borgares deltagande i jagskipningen härleder sig ifrån den tid, då ingen skrifven lag fanns, utan då frågorna bedömdes och afgjordes efter sägen och praxis; och tydligt är, att den tid, som förutsätter gifna lagars tolkning, påkallar män med insigt och förmåga att kunna tolks dessa lagar. Många skäl äro under diskussionen i öfrigt åberopade till stöd för illiterate rådmäns bibehållande, men, efter min uppfattning, äro de redan fullständigt vederlagde. Att döma af öfverläggningens gång, förutser jag, att den mening, hvilken ag tillhörer, kommer att utgöra minoritetens. I sådan händelse önskar jag, att minoritetens mening må i ett yttrande sammanfattas och, såsom reservalion, åtfölja utlåtandet. Hr Brinck: Om magistraten uppställt sitt förslag, sådant, att det, uteslutande, omfattat den juridiska verksamheten, skulle dervid ej hafva varit något att anmärka; men då deruti jemväl ingått de ekonomiska bestyren, synes magistraten hafva bordt vänta de anmärkningar, som nu blifvit dervid framställda. Det är naturligt, att de illiterate rådmännen, hvilkas bibehållande jag förordat, icke kunna förutsättas på någondera af rådstufvurätteus föreslagna tredje, fjerde, femte och sjette afdelningar komma att tjenstgöra, emedan brottmål der behandlas, för hvilkas handläggning erforderliga insigter ej kunna hos de illiterate ledamöterne antagas; hvaremot jag tror mig hafva utvecklat dels tjenligheten för dem att tjenstgöra å rådstufvurättens första och andra afdelningar, der konkursmål förekomma, som ej äro svåra att behandla, och uti hvilka det ej bör för dem vara omöjligt att sina vota till domar uppsätta, dels behofvet af deras biträde uti stadens kollegier, särdeles det sammanslagna kollegium, som skail, enligt förslaget, utgöra en afdelning af magistraten, och hvarest göromålen ökas, äfven i följd af den under en sednare tid meddelade föreskrift, enligt hvilken stadens gatuläggningsförvaltning, i anseende till sina arbeten, är ställd under politie-, embetsoch byggningskollegii inspektion. Hr Schwan anmärkte, att konkursmåls behandling utgör en ganska vigtig och maktpåliggande del af lagskipningen, äfvensom att uppsättning af domar i sådana mål i allmänhet anses vara med mycken svårighet förenad, särdeles i dem, som är af någon vidlyftigare beskaffenhet, och hvilka obestridligen fordra hos de handläggande noggrann kännedom och en väl beräknad tillämpning deraf uppå inträffade och till pröfning anmälte, stundom ganska speciella, förhållanden. Diskussionen förklarades vara slutad; hvarefter, och då taladt var för hifall till magistratens förslag proposition gjordes derå; i anledning hvaraf ja och nej svarades, samt votering begärdes. En voteringsproposition uppsattes och justerades så lydande: Den, som bifaller magistratens förslag till förändrad organisation af Stockholms magistrat och rådstufvurätlt, röstar: Ja, Den det icke vill, röstar: Nej. Vinner Nej, komma borgerskapets äldste att annorlunda besluta. Votering anställdes med slutna sedlar, efter upp. rop, hvarvid voro närvarande herrar Arfvedson, Gu stafsson, Hedenbergh, Schartäu, Berg, Schwan, Reu sel, Godenius, Frestadius, Nils Magnus Höglund, Pors. gren, Wedberg, Starck, Lindström, Brinck, Johar Henrik Höglund, Granlund, Ljungcrantz, Warodell Hazelius, Hedbom, Almgren, Askergren, Hiessleiter Tychou, Dahl, Meurling, Giron, Littke, Hedvall, Åkerdahl, Hultgren, Fyrvald, Westin, Wiberg och Sö