Aftonbladet – 18 oktober 1849, sida 1

SMÅSAKEB AF N. Xx. EN ARETAGERSKA.) En månad eiter derna dag, en regnig och ruskig afton, syntes på den väg som förde med till dalen, en stor och tung resvagn vål tilltäppt. Bredvid skjutsbonden satt en herre insvept i en läderrock och med en stor mössa neddragen öfver ögonen. Den del af hans ansigte som var synlig utvisade dock eu stor missbelåtenhet med det fula vädret. På er punkt af vägen der man hade fri utsigt öfver dalen och det lilla landthuset lät bonden vagaen hålla stilla för att spänna om några remmar på seldonen. Hästarne hängde sina trötta bufvuden och en varm rök uppsteg från deras våta sidor. Hvad är det för ett uppehåll nu igen ?) hördes en fin röst inifrån vagnen. Det är något som behöfver ses om på seldonen, svarade herrn på kuskbocken tvärt. Kära Christian öppna litet på den här sidanx, hördes åter rösten åtföljd af en sakta bultniog på den ena vagnsdörrn. Hvarför det då? svarade herrn åter i samma missnöjda ton som förut, under det han med en förtretad hostning klef ned och sträckte på sig. Hvad vill du nu igen ?, återtog han i det han knäppte upp lädergardinerna och drog bort dem. Kära du, du får förlåta alt jag ej vill bli helt och hållet qQväfd,, svarade samma fina röst, med en förnärmad ton som skulle vara värdig. Och nu syntes — omgifyet af en skog med friserade lockar och prydt af en elegant hatt, ett blekt ansigte med en liten uppnäsa och ett par förnämt släpande ögon. — Se A RB MM OM och 243