Aftonbladet – 18 oktober 1849, sida 1

Mycket tumult och (kacklande hördes inuti vagnen och det ena barnhufvudet efter det andra tittade ut. Frun gäspade, tog upp sitt wu och såg derpå. Jag vill gå ur litet, ljöd .en barnröst helt ömkligt, och nu langades ut genom fönstret en liten medborgare i mycket krånglig och obeqväm resdrägt. Tag emot :Oscar, min vän, sade frun till sin på vägen stående man, hvilken hek trankilt och likgiltigt vändt ryggen åt sin familj. Gossen kan väl ej hänga i luften heller.n Herrn vände sig långsamt om. vxHvarför i Guds namn skall du plocka ur alla barnen här vätan! sade han trumpet under det ihan emottog den lille i sina faderliga armar. Men hastigt afbrötos hans ozd af ett hvasst skrän. Herre Gud, du ser då ingenting heler. Du stryper ju barnet. Det vore mycket bättre du lät bli, då du gör det så eförnuftigt,, förebrådde frun, tröstande den gråtande gossen, hvars höga kosackmössa och remmen, som fästade den unler bakan, ej beräknades af fadern då han drog. honom ut genom den trånga öppningen på vagnen. När Öscar får gå ut, så kan jag väl få gå at också, pockade nu flere gnällande stämmor. Ack! Då får väl Lisen gå ur först,, förklaade frun. sChristian! Oppna för Lisen, är du näll.n Utan ett ord till svar öppnade den trötta ch genomblötta herrn vagnsdörrn och trädde lerpå händerna djupt ned i sin ficka, liksom ill en tyst förklaring att han gjort nog. En liten fin jungfru hoppade ur och tog emot venne små plantor lika utstyrda som den förta. Men knappt voro de nere på marken och unno det otrefligt och ruskigt der, förr än de Ha åter ville in i vagnen igen. Var det icke det jag sade, sade mannen ned en blick på sin hustru, under det han var