a . . Om Bidhusrättens organisation. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Brinck: Hvad angår den fråga, huruvida sam. bandet emellan magistraten och borgerskapet ej stö res genom de illiterate rådmännens försvinnande vidhåller jag den tanke, jag redan uttalat, att de illiterate rådmännens närvaro är ett föreningsband Hr Schartau bar icke velat antaga denna åsigt, utar han har deremot åberopat borgerskapets valrätt, vic förslag till rådmanstjensters tillsättning. Man bö: dock taga i betraktande, att denna valrätt gäller li ka mycket för literate, som för illiterate rådmän; och rättigheten kan således icke citeras, endast med af. seende på illiterate rådmän. Nämnde talare har äf. ven förment, att jag skulle hafva röjt någon förlägenhet vid de till bibehållande föreslagne tvenne råd männens placering. Jag har dock sökt att tydliger uttrycka min mening vara den, att den ene skal vara ledamot af rådstufvurättens första och den an dra af rådstufvurättens andra afdelning. På hva och en af dessa tvinne afdelningar komma, efter så dan ordning, att arbeta en borgmästare, en lagfarer och en icke lagfaren ledamot, hvarvid jag ingalunde afsett någon befrielse för de illiterate att vara lott ning af mål underkastade, helst de mål, som å dess tvänne afdelningar handläggas, äro af den beskaffen: het, att de icke böra möta någon svårighet för äf. ven de illiterate att dem behandla. Derjemte undfå dessa tvänne ledamöter sina platser, den förre ut justitiecol!!egio, och den andra uti det sammanslagna collegio, uti hvilka tvänne afdeimingar af staden: embetsverk ekonomiska frågor af mångfaldig beskaf. fenhet förekomma, för hvilkas handläggning de illi terate rådmännen äro synnerligen passande. Det be ror för det närvarande af magistraten att placera fyra medlemmar till ledamöter uti drätselkommissio nen; och om, i sammanhang med en skeende regle: ring förutsättes, att de två illiterate böra vara leda: möter derstädes, hvilket synes billigt, då tvänne ut ses inom den literata klassen, anvisas ett tjenlig verksamhetsfält, i denna del af administrationen, fö! de illiterate rådmännen, hvilka ofelbart vid besigt. ningar och andra inom drätselkommissionen förefallande bestyr hafva större erfarenhet och vana, än en. dast juridiskt bildade män. Jag anser det ej elle vara utur vägen, att borgerskapet söker bibehålls rättighet för sina medlemmar till tvänne rådmans beställningar, så länge den politiska rättigheten qvar står, som är förenad med val af riksdagsmän. Der tid är ej så aflägsen, då magistratens ledamöter a den illiterata klassen voro nära lika många med der af den literata. Derefter reducerades de förres antal till en tredjedel af de sednares, och nu är de! neågånget till en femtedel. En talare har jemvä framhållit, det han hoppas, att Kongl. Maj:t, hvac än borgerskapets äldste opinera, fattar i saken et beslut, som är med tidens kraf enligt. Att fritt ut trycka sin mening, är borgerskapets äldste värdigt; oct om K. M:t ej fäster nådigt afseende på hvad borger skapets äldste yttra i denna del, derest pluraliteter blifver för illiterate rådmäns bibehållande, hafva likvä borgerskapets äldste fullgjort derasskyldighet, att, ihvac af dem berott, bevara en borgerskapets beståend: rättighet. Minoriteten, under nyssnämnde förutsätt nisg, är det obetaget att till Kongl. Maj:t ingå rmec sin särskilda underdåniga tanka, likasom, i händels minoriteten bliifver för de illiterate rådmännens bibehållande, densamma icke lärer underlåta att til Kongl. Moj:t frambära i underdånighet sin mening i motsats med pluralitetens. Jag är böjd att, lika med herr Schartau, antaga, att rättigheten ej stöd: jes på privilezior; men jag anser frågan vara a ekonomisk beskaffenhet, som Regeringen kan efte: sig företeende omständigheter afgöra; hvarföre jag finner det vara af angelägenhet, såsom jag redar yttrat, att borgerskapets äldste öppet uttala sin åsigt den må, vid sakens slutliga pröfning, gälla hvad der kan. Hvad jag i öfrigt tillförene gifvit tillkänn: vara min mening i fråga om expeditionshafvyande domareoch ledamots-ansvarighet uti alla afdelnin gar af magistraten och rådstufvurätten, finner jag mig ingalunda befogad att i någon mån frångå. En af borgerskapets äldstes ordförande, förre åldermannen uti målareembetet, hr Carl Gustaf Gu stafsson: Så vidt frågan rörer principen att bibe hålla illitterata rådmän inom Stockholms magistrat anser jag mig böra gifva tillkänna, att jag instäm mer uti hvad herrar Almgren och Westin anfört men jag vill tillägga, att jag, för denna åsigt, ha att åberopa en auktoritet, som för mig är af stor värde och bör ega det för något hvar, jag menar ei reservation, som. nuvarande justitiestatsministern, h grefve Sparre, i egenskap af lagberednings ledamot afgifvit, och uti hvilken han på ett särdeles för tjenstfullt sätt utvecklat, huruledes illitterate magi stratspersoner kunna och böra, med fördel, i stä derna bibehållas, dels enär inga klagomål försport öfver det förhållande som är, dels på flera andr skäl, hvilka jag rekommenderar till kännedom fö en och hvar. Man har, under öfverläggningen, in blandat åberopade val af borgerskapet, med afseend på konsiderationer, till nackdel för illitterata råd män. Jag vill ej bestrida, att sådant förhålland någon gång inträffat, men jag vill jomväl fästa upp märksamhet derpå, att en dylik tablå äfven kan fö den andra sidan uppställas. Man har klagat öfve val af riksdagsmän inom den illitterata klassens råd män, men det torde ej slå sig stort bättre ut vi den litterata sidans magistratsledamöter. Att miss tag lätt kunna ske och skett, vid riksdagsmannava! motsäges icke. Man har citerat exemplet från nå gon riksdag tillbaka, med hänseende till on illittera magistratsledamot; men om man stadnar. vid e riksdag, ännu sednare, skall man jemväl träffa et exempel af en litterat magistratsperson. Mycke uppiysning skall i detta afseende vinnas, vid genom gående af protokollen. Dylika förhållanden skol mihända igenfinnas än här, än der. Slutligen vi jag, i anledning al magistrat ag em minek af dess ledamöters antal octt JA 7 Alla