Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 1

EN ARFTÅGERSKA.) Ack Herre Gud! inte är det värdt attibråka så der!, sade den beskedliga gumman helt ångrarde. Det var inte min mening. Men hur bar Stylin sig åt med triumfbågen, som war så hög, då han ieke räcker så här pass långt en gång? Jag skall säga min goda madam Sara, att förhållandet var då helt annorlundan, svarade gubben, under det han torkade sig i pannan med en rödrosig kattunsnäsduk. Jag var den tiden endast trettio år sjelf, liksom fru patronessan — utan att jag derför vill göra någon jemförelse förstås! — Nu deremot är jag fyllda sextiotre år och utaf den orsaken är jag mindre vig. Stylin var då hos salig frun alitsedan sitt trettionde år ? frågade Sara, som anade att familjhemligheterna voro på väg att undslippa den samvetsgranne gubben. Ja se, dermed förhöll sig egentligen så, svarade han, i det han satte sig ned på en pall, som begagnades vid arbetet, och tog upp sin snusdosa samt uppfriskade sig med en helt liten Pris snus. Att jag kom såsom fosterbarn till Patronessans herr fars fru kusin, som var gilt med en herr svåger till halfbrodern till denne herr professorn, som äger detta ställe., Ah bevars! inföll Sara, helt öfverväldigad af denna så i hast upprullade stamtafla. Jo så förhåller det sig verkligen, min gunstiga madam! återtog gubben helt belåten. Fru patronessans far var en mäkta rik herre och ganska hög 1 sitt sinne — med all respekt