Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 1

effekten af dahlien, och hade sina stankar mer på den än på berättelsen. Ja det vet:Gud,, svarade Stylin med efter. tryck. En så reel, förståndig och :god fru få: min ärade madam leta efter med ljus:och lykta Hon drog sitt kors både med förstånd och beskedlighet. Jag skulle vilja kalla :henne för ett mönster för sitt kön, som hon .eckså var. Vår Herre kallade slutligen hennes .man, herr brukspatronen, till sig, och deri gjorde han genska godt och vist. Då blef hon väl glad ? Glad!..... Min gunstiga madam behagar gyckla. Man blir väl ieke glad då ens äkta make går till de saligas boningar., Jo det tillstår jag. När Stylin säger att han var elak, så! Ja ja! Jag har egentligen ingenting sagt om den saken, afbröt gubben förfärad. aJag säger ne endast, att fru patronessan tröstade sig ganska snart och förströdde sorgen med att resa. På dessa resor var jag med. Ja, min soda madam! Jag har sett ganska mycket här verlden, högst besynnerliga tieg, som jag nu cke kan uttala. Kors! Då bar Stylin kanske varit utrikes jekså ?n Jo något, min gunstiga madam!i svarade stylin stolt. När herr brukspatronen dog var ans fru treltio år. Det var vid den tiden ag förfärdigade en triumfbåge, som var åtta ot och tre tum hög, sex fot och en tum bred. Vål den tiden sades det, att hon hade många riare. Gud vet hur det var. Familjhemligeter får man ej röra vid, min goda madam!j og af: fru patronessan gifte sig aldrig. Hon alade ofta om mamsell Cecilias mor och att on höll henne ganska kär. Jag vet att hon jorde många förfrågningar efter henne, men tt professorn ej ville släppa henne ifrån sig. lutligen dog fru patronessan. Madam mins, I