gistratens ledamöter skola för Stockholm väljas till riksdagsmän, vore det svårt att i valet nödgas inskränka sig endast till literate ledamöter af magistraten. Handlanden hr Hedbom ansåg, med afseende på hvad yttradt blifvit derom att nämndemän icke åtnjuta löneförmåner, sig böra upplysa att, ehuru nämndemän ej åtnjuta arfvoden, äro de likväl befriade ifrån åtskillige prestationer. Hr S:hartau: Jag tviflar att borgare finnas, som vilja åtaga sig rådmänsbefattningar endast emot frihet ifrån skatten. Således är jemförelsen med nämdemännen icke bevisande. Hvad åter saken angår, äro hrr Wedberg och Brink ense derom, att tvenne illiterate rådmän böra bibehållas inom Stockholms magistrat; men hr Wedberg har gått ännu längre. då han föreslagit hela antalet af rådmän till tio, och deribland två illiterate. Deremot har hr Brink föreslagit, med bibehållande af tolf rådmän, tvenne deribland af den iiliterata klassen. Jag hemställer likväl till hr Brink, om icke någon förlägenhet egt rum vid valet af platser för de tvenne illiterate rådmännen. Hr Brink anser nemligen tillsynen öfver vågar och packhus vara en lämplig sysselsättning för de illiterate, men placeras dessa sedermera, en på rådstufvurättens 4:a afdelning och den andra å andra afdelningar. Man ihågkomme, att ibland göromålen för de 2:ne första afdelningarne ingår icke tillsynen öfver vägar och packhus. Om imedlertid denna placering komme att bestå, måste de illiterate rådmännen likasom de litterate, vara lottning af mål underkastade. Vid en saks behandling af magistraten, är det ej nog, att en ledamot håller tal, utan han är förbunden att äfven utarbeta målet; och denna utarbetning är den ledamot skyldig att fullgöra, hvilken målet, genom lottning, träffar. Man har sökt att hemta stöd för de illiterata rådmännens bibehållande ifrån jemnförelsen med nämndemännen å landet. Denna institution anser jag vara god; men jag finner derjemte det böra tagas i betraktande, dels att någon afgörande rösträtt nämndemännen ej tillkommer annorledes, än om de äro, uti en häradsrätt alla ense om en mening, i strid med ordföranden, dels att någon skyldighet att utarbeta målen och deri uppsätta domar eller beslut dem icke åligger. Det måste medgifvas, att det icke är lämpligt att på de illiterate rådmännen lotta mål, men det är lika gifvet, att de ej kunna derifrån frikallas. Jag antager dock, att de ej kunna utföra åliggandet, och då måste de vända sig med begäran om hjelp utom hus, hvilket förhållande på det mest uppenbara sätt ådagalägger olämpligheten af de föreslagna domarebefattningarne för illiterate, som ej kunna begäras ega dertill erforderliga insigter. Såsom ett hufvudsakligt skäl för de illiterata rådmännens bibehållande har hr Brinck åberopat, att uteslutandet störer sambandet emellan magistrat och borgerskap. Jag åter kan ej dela denna mening, då jag icke finner något samband emellan magistraten och borgerskapet genom de illiterata rådmännens närvaro. Deremot anser jag detta samband ega rum genom den borgerskapet tillförsäkrade rättighet att genom val till lediga ledamotsplatser inom magistraten upprätta förslag, hvarutom Kongl. Maj:t, vid utnämning, enligt grundlagen, icke kan gå. Vid detta förhållande faller felet borgerskapet till last, om borgerskapet genom valet och det derpå grundade förslaget icke sätter Kongl. Maj:t i tillfälle att till magistratspersoner utnämna dertill skicklige män. En talare har åberopat nyttan af de illiterate rådmännens bibehållande, med hänseende till riksdagsmannaval. Derå svaras, att denna rättighet blifvit ej sällan på det sätt af borgerskapet begagnad, att det onyttiga, hvad de illiterata rådmännen beträffar, är ännu mera i denna del framstående. Det har väl varit en hederl för illiterate rådmän att af borgerskapet väljas till riksdagsmän; men det har stundom visat sig, att de icke äro lämplige till riksdagsmannavärf. För några riksdagar tillbaka valdes en sådan man till ledamot af borgareståndet, af hvilken man gjorde sig storal, förhoppningar, men som ådagalade ej annat än mot-. satsen. Vid den föreslagna förändrade organisationen af Stockholms magistrat och rådstufvurätt, kunna borgerskapets äldste göra anmärkningar, men att uppgöra något nytt förslag, föreställer jag mig icke vara för oss möjligt. Då likväl en anmärkning göres, måste det tillhöra den anmärkande, att utreda verkställbarhet af hvad derigenom åsyftas. Om således borgerskapets äldste förklara, det de anse tvenne illiterate rådmän böra bibehållas, måste de ock tillägga, hvarest de skola placeras. Svårigheten härvid, under förutsättning af ärendernas jemna och orubbade gång, har jag sökt att utveckla. Såsom jag redan uttryckt mig, finner jag grundadt skäl sak-. nas att vilja bibehålla institutionen, endast för bevarande af en förment rättighet. Jag bör i främsta rummet betrakta rättighetens beskaffenhet; och idet ögonblick jag ser, att densamma är skadlig, bör jag yrka upphäfvandet deraf. Om jag tror, att det ärl för kommunen nyttigt, att magistraten består endast af literate ledamöter, bör jag icke draga i betänkan-! de, att tillstyrka denna förändring af närvarande ordning; och det vore icke patriotiskt att, med sådan öfvertygelse, vidhålla det gamla endast för häfden och slentrianen, hvilka bevekelsegrunders tid i allmänhet är försvunnen. Förre åldermannen uti garfveriembetet, hr Jacob Westin. Med de ledamöter, som talat för bibehållande af illiterate rådmän, instämmer jag helt och hållet. Rättighe en för städers borgerskap att ega medlemmar , deltagande i städers styrelse, är en qvarlemning af svenska folkets rätt att i styrelsen deltaga. Förhållandet uti städer, i afseende på borgerskap, är fullt jemnförligt med förhållandet på langet, i afseende på nämndemän. Ar denna rättighet ansedd af vigt i andra städer, måste denna vara ansedd af ännu större vigt i Stockholm, hvarest mångfaldiga saker förekomma af största angelägenhet och intresse för borgerskapet. Af borgerskapet deltaga flere medlemmar uti serskilda municipalbesyr; och det måste obestridligt vara af nytta vid magistratens förhandlingår, att den kan tillegna sig upplysningar af erfaren borgare, jemte biträdet af de juridiskt bildade tjenstemännen. Sambandet emellan magistrat och borgerskap är äfven ett särdeles vigtigt skäl, till stöd för min åsigt; och min bestämda tanka är, att om de illiterata rådmännen uteslutas, kommer magistraten att blifva temmeligen främmande för borgerskapet. Man åberopar, att det egentliga sambandet består uti rättigheten för borgerskapet,! att, genom val, upprätta förslag till återbesättande af lediga platser inom magistraten. För min del, tror jag åter, alt det närmare sambandet i sjelfva verket blifver motadt, derest de illiterate rådmännen inom magistraten försvinna. Man har jemväl erinrat, att borgerskapet ej varit lyckligt i dess val vid förslagens upprättande till illiterate rådmanstjensters besättande, utan att förfogandet härvid hufvudsakli-. gen grundats på konsiderationer. Jag vill deremot hoppas, att konsiderationernas tid skall vara förbi och att duglighetsprincinen skall taoa ut sin rätt: