embetsoch byggnadssamt handelskollegierna. Afven i förmyndarekammaren tror jag den erfarne borgarens råd, vid förvaltning af medel, vara af synnerlig nytta och en illiterat rådman vara på sin plats. Hr Schartau har förutsatt att, om ledamotsplatser inom magistraten skola inrymmas åt illiterate, måste följden blifva förökning af det antal rådmän magistraten föreslagit. Denna åsigt delar icke jag, utan jag tror, att, om magistraten, före dess förslags afgifvande, frågat borgerskapet, huruvida det önskat bibehållandet af illiterate rådmän, hade svaret, sammanstämmande, antydt tvänne eller trenne ibland de föreslagna tolf rådmän. Jag anser principen först böra afgöras; och utur denna synpunkt, anhåller jag, att proposition först ställes derå, huruvida illiterate rådmän böra bibehållas inom Stockholms magistrat; och derest svaret utfaller jakande, följer sedermera, att bestämma antal och platser. Hr Wedberg: I anledning af hvad herr Schartau yttrat, beder jag att få förklara, att min mening ingalunda är, att magistratens ledamöters antal skall ökas utöfver förslaget. De af magistraten föreslagna tredje, fjerd2, femte och sjette afdelningarne af rådstufvurätten afser att motsvara nuvarande kämnersrätts första, andra, tredje och fjerde afdelningar. Uti hvar och en af dessa afdelningar är nu anställd endast en rådman; och jag kan icke inse, hvarföre detta förhållande påkallar den af magistraten föreslagna förändring, att i hvar och en motsvarande af-! delning af rådstufvurätten skola anställas tvenne råd män, då mig synes, att hvar och en sädan afdelning kan, utan olägenhet för göromålen, bestå af en rådman, en så kallad första notarie och en civilnotarie eller en brottmålsnotarie, allt efter målens beskaffenhet, med skyldighet för första notarien, att, i rådmannens frånvaro, föra ordet. Således afser jag, att Stockholms magistrat skall bestå af 2 borgmästare,! åtta litterata rådmän och tvenne illitterata. Handlanden och riddaren hr Anders Magnus Brinck: Diskussionen har omfattat blott organisationsfrågan; hvad magistratens afgifna förslag vid4ommer, är detsamma af ganska stor vigt; och jag erkänner, att jag icke eger tillräcklig kunskap, för att ingå i granskning af detta förslags speciella de-! lar. Jag tror, att hufvudsakligen tillses bör, att bandet emellan magistraten och borgerskapet ej slites sönder, hvilket jag föreställer mig sker genom illitterata rådmäns uteslutande ifrån moagistraten.! Rättigheten i detta afseende antager äfven jag icke! vara grundad på privilegier, utan ega en djupare rot, såsom härledande sig ifrån den tid, då städerna undfingo deras första styrelse och då rättighet medgafs åt städernas borgerskap att vara medlemmar af dessa styrelser. Herr Wedberg har åberopat exemplet af nämndemännen å landet och allmogens rättighet att deltaga uti lagstiftningen. På lika grunder, som finnas för allmogens rättighet att deltaga util. lags stiftande och skipande, måste ock motsvarande rättighet finnas för städernas borgerskap. Ej heller har någon af de öfriga städerna, mig veterligen, frånsagt sig denna rätt; och hufvudstadens borgerskap synes icke heller böra vidtaga någon dylik afsägelse. Det har för magistratens ledamöter varit lätt och beqvämt att uppgöra ett förslag i motsatt syfte; med hvilken befogenhet detta skett känner jag icke, då det Kongl. bref, som föranledt magistratens underdåniga utlåtande, ej antyder någon förändring af magistraten, utan förutsätter allenast ett förslag till rådstufvurättens förändrade organisation, i följd af kämnersrättens försvinnande. Huruvida den åberopade rättigheten stödjes på Kongl. resolutioner och Ständers beslut, har man dragit i tvifvel. Jag är benägen att antaga en sådan grund, l: men är derom icke säker. Måhända skall sekretera-: ren kunna lemna upplysning i denna del, hvilket jag dock ej begär må ske genast. Det afgifna förslaget är i många delar godt, men i frågan om de illitterata rådmännens uteslutande, kan jag icke dertill lemna mitt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts nådiga bifall, likväl utan att dela herr Wedbergs mening, att rådmännens antal skall inskränkas till tio, och deribland två illitterata, hvaremot jag afser tvennel illitterata ibland de föreslagna tolf rådmännen. Så mycket mindre kan jag instämma med herr Wedberg, som man bör besinna, att de i kämnersrättens ! afdelningar nu anställde primariekämnärer komma att, i följd af beslutet om kämnersrättens indragning, försvinna; och vid detta förhållande synes någon inskränkning uti antalet af 2 rådmän å hvarje af del motsvarande rådstufvurättsafdelningarne icke kunna, utan fara för ärendernas jemna gång, medgifvas. Efter min uppfattning af frågan önskar jag magistratens sammansättning af tvenne borgmästare samt tio litterata och två illitterata rådmän. Dessa tvenne sistnämnda tror jag kunna lämpligt undfå sina platser, en på rådstufvurättens första afdelning och således äfven uti stadens justitiekollegium och förmyndarekammare, och den andre på rådstufvurättens andra afdelning, samt uti det sammansatta handels-! och politie-, embetsoch byggnads-collegio, eller den föreslagna delen af magistraten. Den första afdel-: ningen behandlar lagfartsoch intecknings-ärender, samt är domare i konkursmål. En manl med redigt hufvud, om ock illitterat, bör förutsättas kunna reda sig i dylika mål, synnerligas: då han har med sig tvenne jurister, nemligen: justitieborgmästaren och en literat rådman. Ena-l handa är förhållandet med andra afdelningen af rådstufvurätten, der bufvudsakligen konkursmål komma at: behandlas, jemte syneförrättningar och besvär l: öfver förmyndarekammarens förvaltningsåtgärder. Af-j: venledes kan en illiterat rådman, lika väl som en! literat, i sin egenskap af ledamot uti justitiz collegiol! och förmyndarekammaren, gifva råd och upplysningar i frågor, som röra omyndigas rätt; hvarföre jag! 1 j l j j l ; ; ; Å ; . j i j j Å j ; j Å a j : 4 ock anser det vara ganska lämpligt, att uti bemälde collegio deltoge justitieborgmästaren, en lagfaren rådman och en icke lagfaren. En borgare med affärsvana kan med full skicklighet vårda förmyndarekammarens kassa; och hvad i allmänhet angår de administrativa målen derstädes, kan en man, med den praktiska erfarenhet, som hemtas ifrån affärslifvet, reda sig bättre, än den endast juridiskt bil-l! dade tjenstemannen, Af organisationen skulle vidare : följa, att den illiterate ledamoten af rådstufvurättens: andra afdelning, såsom redan nämdt är, blifver ledamot af det sammansatta kollegium, eller magistratens afdelning, hvarest egentligen frågor af ekonomisk beskaffenhet handläggas. Att vara ledamöter uti drätselkommissionen, utöfva inspektionen öfver vågar och packhus, m. fl. dylika befattningar, måtte ej eller innebära någon svårighet för äfven den, som äro icke jurister, om de äro i öfrigt bildade män, med sundt förstånd. Med rätta har man klandrat, att individer, i följd af förslag genom borgerskapets val, blifvit utnämde till rådmän inom illiterata klassen af Stockholms magistrat, ej så qvalificerade, som vederbort; men detta angår tillämpningar, och institutionen rår ej derför. Hvad jag nu anfört, må vara tills vidare tillräckligt i den del af förslaget, som rörer de illiterata rådmännens utlåtande. En annan sak förekommer jemväl, af icke. ringa vigt. Magistraten har uttalat en vacker princip, den nemligen, att expeditionshafvander skola hafva ansvar och vitsord, såsom domare och ledamöter, uti de ärender, hvari de äro expeditionshafvande; men vid tillämpningen är principen afklippt, då den icke är utsträckt till stadens kollegier. Partens hufvudsakliga säkerhet beror deraf, att protokollet är rigtigt, och till denna säkerhet bidrager, att den som detsamma underskrifver, delar ansvarigheten. Det är