hälften af kejsarstaten, såväl i anseevte till ;arealvidd som folkmängd och nationalr:;kedom. Men huru svårt detta reorganisatio:: arbete är, visar icke blott den med sällsynt h rdnackenhet och energi förda strid, rörandprinciperna för denna reorganisation, som usder flera månaders tid fortgått mellan Wicus båda utmärktaste journaler? die Presse och Ostdeutsche Post,, utan att de hittills varit i stånd att med praktisk klarhet utred: frågan; utan isynnerhet divergensen af åsigter och öns.ningar inom den allmänna opinionen, och splittringen inom wienerministerens est sköte. De partier, hvilkas åsigter uti den ungerska reorganisationsfrågan uppträda i strid emot hvarandra, låta, om man ej vill afse åtskilliga nyanser, klassificera sig inom trenne grupper. Det första af dessa partier är det gamia konservaliva magyariska partiet, som på riksdagen i Pressburg bildade högra sidan uti magnattaffeln, och som, sedan många år tillbaka, lågo i parlamentarisk strid mot Kossuth och hans parti, till dess år 1848 hvarje motstånd från deras sida blef omöjligt, hvarföre de i början drogo sig tillbaka, från skådeplatsen för den politiska verksamheten och intogo en helt och hållet neutral ställning, men sedan af händelsernas tvång funno sig föranlåtna ait taga sitt parti och öppet öfvergå på de kej-erligas sida. Till dessa hör en del af Ungerns stora magnater: furst Esterbazy, hvars oerhörda besittningar äro verldsbekanta; furst Philipp Bathyanyi; grefve Zichys talrika familj; grefve Casimir Esterhazy; grefvarna Erdödy, Mailath, Giulag, Keglewiech och många andra msynater, hvilkas namn, äro mindre kända. Detta parti är framför allt vigtigt, genom det stora inflytande detsamma utöfvar på kejsaren och hans omgifning, på hofvet och den österrikiska kamarillan. Representerande en ofantlig förmögenhet och beslägtadt med kejsarstatens anseddaste slägter, familjerna Lobkowitz, Kalowrat, Schwarzenberg, Lamberg, Harrach, Metternich m. fl., hafva de flesta af detta partis anhängare tillbragt sin ungdom och sitt gladaste lif i Wien, vid hofvet, inära beröring med den kejserliga familjen, och stå derföre till det kejserliga husets medlemmar i intimare, personligt förhållande. Förtroliga vid alla utländska hof, hafva de i långliga tider beklädt en del af de vigtigaste diplomatiska poster, och hafva derigenom äfven utom Österrike förstått vinna mäktiga stöd och stort inflytande. Den ställningen slutligen, som de intogo vid den ungerska oafhängighetsstriden, såsom kronans trogne anhängare, gifver dem anspråk på kejsarhusets erkänsla och tacksamhet samt dess förtroende. Den ställning, slutligen, som de intaga i Ungern, såsom stora jordägar: och representanter af ärofulla namn, gifver dem anspråk på att deras tanke höres med uppmärksamhet i kronans råd. Ville man gifva detta parti ett politiskt betecknande namn, såvore ingenting mera passande än: de konservaliva ungerska separatisternar. De fordra högljudt och ohöljdt återställandet of Ungerns: gamla förhåttanden till Österrike, och den gamla författnirgen i dess hela fordna feodala herrlighet. Några reparationer på den murknade byggnaden skulle detta parti visserligen medgifva, men de sköna symetriska förhållanden, som med äkta adlig djerfhet blifvit skapade uti det ärevördiga författningsverket, få ej vanprydas genom den moderna konstitutionalismens förderfvade smak. Detta parti är af rent adeligt fullblod. Alla de tillkämpade förmåner, för hvilka nationen haratt tacka Kossuth och hans parti, måste, såsom ett verk af rebeller, såsom frukten af revolutionsåret 1848, brevi manu blifva åsidosatta; men med dem äfven de anspråk, som blifvit framställde af Slovaker och Servier, ju måhända äfven de, som Kroaterna, under den allmänna folkstormen, vågade göra gällande hos Österrike. Det magyariska rikets (Magyar-Orzog) gamla gränser måste upprätthållas, äfven om Ungerns särskilda, af inga bestämda linier begränsade ställning till den österrikiska enhetsstaten. Den helige Stefans krona skall åter på delta äkta magyariskt-fantastiska, sväfvande och skefva sätt, hvarpå den sedan århundraden burits af Habsburgarne, smycka den österrikiska kejsarens med kronor belastade hufvud. Detta parti har som sagdt är sin styrka uti sitt inflytande vid hofvet, der isynnerhet rkerertiginnan Sofi skänker det gehör. Men det nar äfven betydande inflytande hos rminisit:en, vars president furst Schwartzenberg närmar ig till detsamma, under det Bach och Sc ering, såsom borgerliga nykomlingar, utgångna ir revolutionen, äro detsammasennagel j ögat. Det ungerska separatistparliets adliga karakär och feodalkonservativa sträfvanden stå i karpaste kontrast mot det parti, som kan beRENEE NANTES ATT ENR