derför måste man vara beredd derpå. Om jag skulle lemna dig ensam ...n Hvarför skall du förbittra denna glada dag och uppjaga moln på en klar himmel ?. afbröt hon med darrande röst och en tår i ögat. Jag talar icke här om en skilj messa genom döden, nu voro mina tankar fästade på en annan skiljsmessa — en resa och. ..n Då reser jag med dig, svarade hon beslutsamt och återtog sin glada min. Nej, då vore min resa förfelad, eiler rättare sagdt dess plann. Dess plan upprepade hon förvånad, du uppgör då planer som du döljer för mig och det är planer, som skola skilja oss åt. Du har med dessa ord helt bastigt vändt mig ifrån solsidann. Hvarför det, mitt barn? svarade Walrid bjertligt. Har jag uppfödt dig så att du skyggar tillbaka för hvarje skugga af en motsång? Vi äro alla under Guds hand och ingen kan med all sin kärlek, all sin omtanka skydla den andra för ödets stormar. Vi äro alla vaga Barn, hvilkas utsträckta händer icke afvända döden då dess vingar susa öfver våra jell. En gång måste äfven jag försvinna som å många andra, det är denna tanke som syselsatte mig nyss, och det var i anledning af len som jag tänkte på att resa ifrån dig på ågon tid, för att pröfva ditt förstånd och d:na raftern. I Nej, nej! jag vill icke höra meran, svirade! len unga flickan häftigt i det hon åter satte in häst i gång, du får icke resa ifrån mig,! u är mitt enda stöd, du måste stanna hos nig. Du är dessutom min förmyndarer. Nej deri bedrar du dig. Jag är icke dinl örmyndaren, smålog den gamie berrn. ÅAr du icke min förmyndare så är du något. ättre, du är min far. Ack. Walfrid! utbrast on med värma i det hon häftade på honom: