en långsam och taktmässig rörelse förde han knappen af ridspöet fram och åter i manen på sin häst, hvars otåliga rörelser, ful!a af behag och lekande ungdomsfriskhet, på ett träffande sätt harmonierade med hans reskamrats. Denna var en ung flicka af stark och smidig växt. Morgonvinden hade färgat hennes kinder med en hög och klar färg. Det lif, den friskhet och kraft, som utstrå!ade från hennes öppna och glada blick, lekte äfven i tusende olika brytningar af ljus och skugga på hennes fylliga läppar och i hennes något ovanliga och djerfva, men naturliga och intagande rörelser. Den klara färgen på hennes drägt öfverensstämde med färgen af hennes hår och hy och gaf hela denna varelse något slänsande och friskt, som tycktes behagligt inverka på heanes sidokamrat. Hon lät sin häst stanna och såg nedåt dalen. Denna dal, hvars grönska och frid aldrig någon oblid vindfläkt tycktes oroat, liknade, sedd ifrån den höjd, der de voro, en ofantlig, frisk blomster bukett, i hvars medelpunkt ett itet boningshus af lätt och poetisk byggnadsStil glänste fram. Dess höga fönster glindrade solskenet och i de blommor, som refvat upp sig mot dess hvita väggar, darrade glänsande laggdroppar. Under ett soltält, som sköt ut rån dess ena gafve!, syntes på ett slags uppvöjning några stolar, en liten soffa och ett bord ned några sybehör, en korg, en öppen bok ch fiere småsaker som bevisade att någon helt ryss lemnat detta ställe, för alt snart åter.omma. Fåglarne sjöngo gladt och högljudt i le skuggrika träden omkring denna plats och aprifolien, som klängde ut och in genom gallet, hvarmed den omgafs, doppade sina svigande grenar i det klara vattnet af en liten väck, hvars tysta sorl hördes som ett svagt ko ditupp.