Aftonbladet – 13 oktober 1849, sida 1

—————— H— USS och Eva åter i den så kallade helgedomen för att, som Eva sade, göra bekantskap med mvår döende moders ouppfyllda önskan. Här är den underbara nyckelna, tillade hon; de sökte och funno en dold låda, som den öppnade. De skådade med nyfikne blickar ditin, der låg ett kuvert ombundet med ett grönt sidenband. Det uttogs och sättande sig båda på de armas bänt, på andra sidan om bordet, uppvecklade de med ett slags vördnad omslaget, som innehöll några skrifna blad af den bortgångnas hand och teckningen af en liten dalkulla med det allralilla trefligaste barnansigte. Med förvåning uttalade de båda nästan på en gång Gothard! Bladen genomlästes och voro i korthet som följer: . Uppfödd hos en slägtinge i Dalarne, hölls jag träget till arbete, och fick endast sällan gå ut, och såg sällan någon jemnårig och kände föga trakten omkring mig. Jag var nära fullväxt då min moster oförmodadt gjorde en resa i affårer och anförtrodde mig vid afresan för varandet af en nyckel, som var så vwigtig att hon ej vågade taga den med sig. Förtroe.det smickrade mig, och för att vara säker att aldrig lemna den ur sigte, fästade jag den på ett band som jag bar om halsen. Ovan som jag var vid friheten, gick jag ofta ut åt landsvä;en der sällan någvn färdades. Min Gud!hur blef jag till mods när jag en afton, då jag klädle af mig, saknade nyckeln. Det var redan nörkt, jag vågade ej anförtro mig åt någon. jag vill ej försöka att beskrifva den sömnlösa vatt jag tillbragte, ej heller de som följde. 1 ysthet passerade jag dagarne med att söka; men lt förgäfves. Nu var jag alldeles tröstlös, icke så nycket af fruktan för min mosters vrede som cke mer, alt jag varit så litet värd min välsörarinnas förtroende. Aftonen före hennes återkomst var inne. Jag egaf mig åter ned åt landsvägen, sökte, me