Aftonbladet – 12 oktober 1849, sida 3

dag anklagat vaktmästaren vid rådstuguhäktet, Broberg, att hafva slagit Edholm. Edholms berättelse lydde sålunda: E. hade i går e. m. satt en karl i rusigt tillstånd liggande på Stora Nygatan, hvilken han i anledning deraf medtagit och inlemnat i rådstuguhäktet att tagas i förvar, der han tillsagt en flicka att underrätta vaktmästaren om förhållandet. Utkommen på rådstugugården, hade vaktmästaren Broberg, i skjortärmarne och utan hufvudbonad, kommit utspringande efter honom, fattat honom i kragen och indragit honomi korridoren, der Broberg tilldelat E. flera örfilar och slag, under uttryck: År du polisbetjent du, och icke känner till förordningarne. — E. påstod att Broberg vid tillfället varit drucken, och begärde nu att B. måtte stånda laga ansvar. Broberg afsade en alldeles motsatt berättelse. Han hade icke indragit E. i korridoren, utan skickat någon ut på gården efter honom för att erhålla upplysningar om den rusiga karlen. Inkommen i korridoren hade E. med skällsord och otidigheter förgått sig både emot Broberg och dess hustru, hvilket gifvit Broberg anledning att tilldela E. två örfilar. — Edholm hänvistes att utföra sin talan vid domstol. — Sistl. söndagsnatt hade f. d. korrektionisten, numera bätföraren Pehr Isak Hellström, i rusigt lillstånd, ofredat vakten utanför krigskollegii hus, hvilket gifvit vakten anledning att fasttaga och qvarhålla honom; men på en tillkommen parmmätares ansvar, att Hellström tyst och stilla skulle begifva sig hem, hade Hellström en stund derefter åter blifvit frigifven. Då vaktkarlen en halftimma derefter blifvit aflöst, hade han i högvakten åter träffat Hellström, som der hos sergeanten emot vaktkarlen an fört ogrundade klagomål; i anledning hvaraf vaktkarlen begärt, att kallelse å Hellström måtte utfärdas, som också skedde. Di detta mål i dag förevar och Hellström namnropades, framsteg Hellström med gravitetisk hållning till polismästaren, under yttrande: Hellström, ja; här är han! Det är jag, som här uppträder såsom allmän åklagare,. — Jaså! jag tror tvärtom, att det är du som är anklagad., — Nej, stopp! Jag är åklagare. — Du har blifvit kallad först vid 4 rdr 32 sk., sedermera vid 3 rdr 46 sk., ytterligare vid hbemtnings påföjd, utan att likväl infinna dig, och nu är du slutligen hemtad. — Jojo men; det äger sin grund allt det der! Hellström bestred först att han vid ifrågavarande tillfälle förfördelat vakten eller varit drucken; men sedermera förklarade han sig vara nöjd med hvad som helst. Målet uppskjöts för vittnens hörande. — Uti Aftonbladet för i förrgår omnämndes, att en yngling stulit från sin fader, som skall vara fanjunkare; men upplysning har sedermera erhållits, att fadren var afskedad fanjunkare, hvilket, till undvikande af misstag, härmed rättas. — — Rällegång mellan far och son. Genom utslag d. 7 Mars 1846, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län ålagt bonden An-l ders Larsson att försörja sin åldrige fader Lars Larsson från Heberg. Då sonen icke destomindre vä-l prade fadren att hos honom vistas och njuta uppe-l hälle, samt dessutom bemötte honom med hårdhet, l: hvilket Lars Larsson förmälte sig kunna med bevis af uppgifne personer styrka, så yrkade denne hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att sonen måtte läggas till fadrens underhåll årligen utgifva 3 tr spanmål, hälften råg och hälften korn, samt 46 rdr 32 sk. rgs i stället för sofvel och vedbrand. I anledning deraf resolverade Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 47 Juli 4847, att, som Anders Lörssons tredskande att fadrens underhåll utgöra vore genom ofvanberörde bevis ådagalagdt och det af den sednare fordrade underhåll icke syntes utgöra mer, än behofvet kräfde, det ålåge Anders Larsson att, vid tvång af utmätning, berörde belopp åriigen till fadren utgifva, räknadt från utslagets datum; vid fullgörande hvaraf Anders Larssons skyldighet att fadren hos sig emottaga och vårda ansåges upphöra.l Uppå häröfver af Anders Larsson hos kammarkollegium förd klagan, förklarade kollegium den 9 Mars 1848, att, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uti en Anders Larsson och Eftra församling emellan uppstådd fråga om nämnde församlings skyldighet att om hans faders vård och underhåll draga försorg, med Eftra församlings frikännande den 7 Mars 4846 Hagt honom, Anders Larsson, att sjelf sin fader försörja, så fann kammarkollegium försörjningsskyldigheten icke kunna nämnde församling åläggas; men Jå af Anders Larsson vore uppgifvet och af vederhörande obestridt lemnadt, att han förut hade ett!; minderårigt barn, en gammal svärmor och tvänne svägerskor att försörja, samt upplyst vore, att Lars Larsson år 1831 afflyttat från Eftra församling och rån denna tid densamma ej vidare tillhört och det öfrigt icke vore utredt, i hvilken annan försam-l ing han efter afflyttningen från Eftra varit bosatt, hvilken församling alltså, jemlikt 28 kap. 5 Si Kyrkolagen, jemförd med kongl. kungörelsen den öl Dec. 1788, kunde kännas skyldig att honom vårda ch underhålla, så pröfvade kollegium, med Anders Larssons frikännande från erläggande af den utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda afgiften, såsom för hög, och med ändring af öfverklagade utslaget skäligt förklara Anders Larsson icke vara skyldig att till fadren lemna vidare underhåll, än med säkerheten för eget hushålls bergning kunde varal förenligt, och detta tills vidare samt intilldess det! blifvit utredt och pröfvädt, hvilken församling kunde kännas skyldig att om Lars Larsson, såsom derstäles bosatt och densamma tillhörande, draga försorg. Detta utslag öfverklagade Lars Larsson hos Kongl. Maj:t och yrkade, att, då han, som vore 75 år gamnal och ur stånd att sig sjelf försörja, efter sin aflyttning för 47 år sedan, icke varit mantalsoch kattskrifven eller någonstädes stadigt vistats, hvadan något fattigvårdssamhälle icke kunde åläggas att honom underhålla, hans son, oftabemälde Anders Larsson, som vore egare af 2:ne hemmansdelar, båda af serdeles bördig beskaffenhet, måtte varda ålagd att det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande stadgade underhållsbelopp erlägga, på det han måtte undgå den hårda behandling, han i sonens hus hade att befara. Vid underdånig föredragning den 40 sistl. Aug. har Kongl. Maj:t sig utåtit, att, som genom dess befallningshafvandes den 7 Mars 4846 meddelade lagakraftvunna beslut blifvit bestämdt, att sonen Anders Larsson skall underhålla sin fader, Lars Larsson, och nu förevarande tvist rörer endast sättet, huru underhållet skall utgöras och beloppet deraf, Kongl. Maj:t pröfvade skäligt att, med undanrödjande af så väl Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 47 Juli 1847 som kammarkollegii deraf föranledda utslag, i nåder förklara, det må, med stöd af nu gällande fattigvårdsförordning, på vederbörande fattigvårdsstyrelse ankomma att tillse, det Lars Larsson kommer i åtnjutande af det understöd, som för honom erfordras. LANDSORTS-NYHETER. Vid Landtbruks-ötet i Wrigstad har den 2924 September profplöjning och lreaturs-exposition blifvit verkställd, hvarvid åtskill:ge belöningar blifvit utdelade. — Mötet var talrikt besökt af ortens ståndspersoner och allmoge. Allmänna uppmärksamheten fäctadars 33 att Aanlkolt Anh tlättfatitliot föradrag aft.