— — —————LD EE ——— sträfvande, som arbetade i motsatt riktning mot de österrikiska patrioternas högsta mål, uppnåendet af det ideal, som betecknades med uttrycket: den kejserliga österrikiska enhetsslaten. Dessa allmänna österrikiska sympatier emot Magyarernas sjelfständighets-sträfvande förklara lätt den uppenbara partiskhet, som gjort sig gällande inom hela den österrikiska pressen, vid redogörandet för Ungerns förhållanden. Men icke blott till Österrikes, utan äfven till hela Tysklands nationalitetssträfvanden, stod den magyariska revolutionen i ett spändt förhållande; vännerna af iden om den stora tyska enhelsstatens förverkligande, ehuru sjelfve kastande sneda blickar på österrikarnes enhetsplan, betraktade den kraftfulla magyariska stammen såsom en försvagande svampvext på det st ra tyska enhetsträdet, och skulle icke ogerna sett den ungerska nationaliteten undertryckt, blott man kunnat hoppas att införlifva detta land med den stora tyska rikskroppen, ungefär så som man hade för afsigt med Slesvig Holstein. Dessa lokala sympatier förklara till en del den afvoghet, som under hela det första stadiet al den magyariska revolutionen röjde sig mot densamma, snart sagdt inom hela den tyska pressen, blott med några få undantag. Detta förhållande kunde ej vara någon hemlighet för hvarje publicist, som med uppmärksamhet följt den utländska pressen, och redan detta faktum inne attade en varning, att icke sätta allt för stort förtroende till den tyska framställningen af Ungerns förhållanden, som af de enklaste skäl måste vidlådas af en större eller mindre grad skefhet och partiskhet. Redan denna omständighet hade, af en samvetsgrann utrikes-referent, icke bordt förbises; men de tyska bladen, ehuru sjelfva partiska, visade likväl ganska ofta den grannlagenbeten mot ett helt folk, att i sina spalter upptaga magyariska korrespondenser, samt utdrag och notiser ur ungerska blad. Så mycket mera ensidigt och ofördragsamt framstår då den svenska reaktionära pressens försök, att snart sagdt såsom politiskt missdåd stämpla hvarje anförande efter magyariska källor. Såväl Tiden som Posttidningen hafva bekostat allt hvad språket äger groft och bittert, vid karakteriseringen af de efter Bresiau Zeitung, NutionalZeitung, Ostsee-Zeitung och Weser-Zeilung af den liberala pressen meddelade magyariska skildringar om Ungerns förhållanden, under det de sjelfve accepterat såsom tillförlitliga de mest partiska-organer som kunnat rådfrågas, nemligen de ministeriella Wienerbladen Lloyd) och Wiener-Zeitung samt de reaktionära ÅAugsburger Allgemeine Zeitung,Preussischer Staatanzeiger,, Deutsche Reform,, OberpostamtsZeitung m. fl. Detta drag af oefterrättligt partisinne förtjenar särskildt antecknas, såsom en utmärkande egendomlighet hos den politiska fraktion, som i allmänhet gör affär af att ilja stödja sig på historien och såsom bundsförvandt åkalla dess vittnesbörd. Är allt annat historiskt understöd, man på detta håll kan skryta af, ej af gediegnare skrot och korn, så torde den respektive historiskheten lätt få stryka på foten för det sunda förnuftet. Eller kan man väl framställa inför förnuftets granskning en djerfvare sofism, än att det är ett svek mot historien, att rådfråga ungerska källor, vid nedskrifvandet af Ungerns historia? Hvem annat än förstockade reaktionärer,döfve för allt, som ligger utom kretsen för deras partis framställningar, skulle väl våga avancera en sats, så barock som den, att uteslutande efter den ministeriella Wicnerpressen — den mest extremt partiska af alla — en sann tolkning af ungerska folkets revolution står till att vinna? Hvilket blindt och halsstarrigt partisinne måste ej hafva absorberat dessa politiska skriftställares omdöme, och vilseledt deras moraliska och intellektuella åskådning af verldshändelserna, då de, med öppen panna, djerfvas inför en upplyst allmänhet debitera så grofva paradoxer? Icke nog således, alt den reaktionära pressen sjelf, dels alldeles ignorerat, dels med hånets och smädelsens utgjutelser sökt förlöjliga och skymfa allt, som utgått från det ungerska folkets eget sköte, och från dess press: den har ifven anselt sig tillständigt att med hätskhet klandra och fördöma, att den liberala pressen ljerfts ogilla dess uppfattning af saken och bilda sig ett sjelfständigt omdöme om Ungerns nre ställning och förhållanden, grundadt på vila de upplysningar, som varit att tillgå från ;sterrikiska, tyska, franska, engelska och unserska källor. För hvar och en, som ej med uppsåt blunlar för sanningen, ligga skälen för den ininiteriella Wienerpressens jäfvighet i ungerska rågan. för öppen dag. Den advocerade och lömde här i egen sak, samt öfver sina egna rincipalers handlingssätt, och det erfordras köks sönnvimnNNRRR—N—ÖA—————— dj ————— inder snön. Vargarne rasa denna vinter så