Derpå har visst aldrig min goda far tänkt, då han följde sin böjelse att Iefva det stilla husliga, oberoende lifvet i kretsen af de sinap, sade Eva, och det tycker säkert i det hela mamma sjelf är det rättaste, det bästa. Jag gör detv, sade modren, efter han så vill; men alla de mina, både anhöriga och vänner, tycka att jag gör orätt uti att så många år hafva gifvit vika för en sådan nyck., Ack, mamma! Jag ville så gerna tro, att hvad min Sigvard kommer : att tänka sig som lycka, äfven blefve min — om jag ock i början med en liten försakelse för mig sjelf beredde honom den — gällde det äfven att skilja mig från hela den öfriga verldens mening., Efter en liten tystnad sade modren: Du blir nog en liten god hustru, Eval Det stolta sinnet var halft bevekt; ty der var godhet på bottnen hos henne, fastän fåfänga och högmod ofta förqväfde den. Hon hade äfven kunnat vara lyckligare, om hon icke ställt sig under inflytelsen af de sinas åsigter, hvilka merendels stodo i strid med mannens. På en udde vid ån, som skiljde fattigmans boningar från herrgården, låg, omgifven af al och hagtorn, en litev.: hydda, som framför de öfriga i grannskapet alltid utmärkte sig för sitt trefliga yttre, samt för en liten väl ordnad och skött täppa med sin lilla blomstersäng. Ännu låg den snöbetäckt, liksom nöden och sorgen hade jagat all glädje derifrån. Vintern hade varit svår; ty missväxtåret för hela orten gjorde, att den flitige hade knappt om arbete. Den fattiga enkans spinnrock var sällan anlitad, och barnens korgarbete fick ingen afsättning. Oro för de sina och brist för sig sjelf på föda — ty hon hade alltid tagit den minsta deien sjelf af de knappa födoämnen, hon på