min Sigvard så tyst och stilla som möjligt. En sådan dag måtte vara bra högtidlig; icke kan man då vara stämd för att dansa och se en mängd likgiltiga menniskor omkring sig. Men mamma har sagt, sade Julie, litet missbelåten, att den dagen du gifte dig skulle bli en så stor fest på Högeholm, att ingen sett maken.n Det har jag sagt,, instämde den mäktiga modren, och det skall väl ingen heller kunna neka mig, skulle jag tro? Goda mamma, jag önskade blott att den dagen få vara med mina närmaste anhöriga; och jag tänkte, om jag vågade bedja mina föräldrar, att den summa, som skulle åtgå till mitt bröllopskalas, i stället fick utdelas bland dem af godsets underhafvande, som i följd af den klena skörden förlidet år ... Se der, afbröt fru Aurora, hafva vi nu igen den välsignade filantropien, vår tids kräfta. Vi herrefolk skola nu i allt gifva vika för de arbetande; så var det ej förr, och de voro lika lyckliga för det. Men nu få de dock ursäkta, att jag begagnar detta tillälle att en gång visa mig comme il faut. Dessutom kunde man klandra mig som styfmoder, om ej ditt bröllop blefve så, som det passar för vårt hus och vår förmögenhet — jag vill ej man skall säga att jag är styfmoderligt sinnad mot Eva. Då jag aldrig tänkt på förhållandet afstyfdotter till mamma, må det väl icke heller falla andra in, sade den vänliga flickan. Något blidkad sade fru Aurora: Ja, men i alla fall får du medgifva, att det ej vore för bittida för din far att visa, det han har en hustru, som kan representera i hans hus; det är som om jag aldrig förstått att göra les honneurs. Man har åtminstone droit att tro det din far skäms att visa verlden den maka, han valt, då han så här undangömmer henne på bondlandet.