Aftonbladet – 11 oktober 1849, sida 2

storande polatesskoraen. ——— — Oroligheterna och missnöjet i de engelska och spanska kolonierna föranleda tid efter annan diskussioner i engelska tidningarne över orsakerna dertill; och ständigt leda de härvid framdragna faktiska upplysningarne till samma resultat: att dessa oroligheter och detta missnöje icke äger sin grund i koloniernas monarkiska styrelseform, utan i den så ofta erfarna b isten på demokratiska institutioner under detta system, och i förvaltningens handhafvande till klassväldets förmån i stället för till hela folkets. Man har i England nyligen återkommit till detta slags efterforskningar, med anledning af missnöjet på Cuba; och det derpå grundade förslaget af några nordamerikanska äfventyrare, att eröfra denna koloni från Spanien, för att, under form af en sjeltständig stat, införlifva den med nordamerikanska statsförbundet. På den sistnämnda föreningen tror man iee i England, men så mycket mera på möjligheten af en sjeifständighetsförklaring och en lösryckning från Spanien, i ändamål att af Cuba bilda en oberoende spansk republik, bredvid negerrepublikerna på MHaiti. Antagandet — yttrar härom ett af de sednare engelska bladen — att en ö mellan Jasr aica, Haiti och Fsorida, skulle längre finna sig belåten med den tanklösa despotismen hos en oansvarig militärisk vicekonung, vore vansinne. Huru länge sjelfva Spanien skall styras med jJernspira, kan man icke veta så noga; men visst är att det inom kort kommer att misa Cuba, om det der vidare fortsätter samma enfaldiga korservatism. Det kan tyckas sällsamt, men är icke mindre sant, att det mesta klander, som förspörjes mot de monarkiska styrelsernas politik, gäller dess brist på stabilitet — på just den egenskap, som företrädesvis plägar framhållas till det monarkiska system:ts beröm, af detta systems loftalare par excellence. Folken beklaga sig som oftast öfver denna politiks ständiga skiftningar, hvilka likasom bärröra från nycker eller spasmer — öfver dess passionsfulla hastighet att besluta, och dess brådstörtade sätt alt genomdrifva sina beslut. Jemför man härmed det Nordamerikanska Statsförbundets politik, så finner man den Jugn, orubblig, tåligt afvaktande utvecklingen. I politiken kan man räkna på Förenta Staternas styrelse; men man kan icke räkna på Storbritanniens. Det varium et mulabilev — det omskiftande och föränderliga — som så högt ogillades af det fordna Roms statsmän, återfinnes knappast någonstädes i sådant öfvermålt, som i Englands politik under det sista jjerdedels århundradet; och ändå hör man stabiliteten i det engelska syste: met åberopas på kontinenten som ett mönster! ,Hvaraf kommer det, att de monarkiskt styrda och omhuldade kolonierna rundtomkring nordamerikanska republikernas stora statsförbund ständigt hota att bryta med sina suveräner i NRK RER ESTATE RETAS IS LOST TASSAR