som han till en början hade visat henne. Men just denna lättsinnighet, denna den arbetande klassens upprymda glädtighet, långt ifrån att misshaga, intar och förtjusar henne. Låtom oss komma ihåg att hon var född och uppfostrad i djupet af en provins, midt ibland ett arbetsamt och gudfruktigt folk; hennes egen familjs öfverhandtagande missöden bidrogo ej i ringa mån, att tidigt qväsa hennes yra och glädtiga maturanlag. Helt ung flicka, hade enslighet och arbete varit hennes lott; för den unga utbildade qvinnan öppnade den eleganta verlden sina lysande cirklar; men, den upprullade tillika för henne på den sirligt brokiga duken dessa iskalla och främmande anleten, på hvilka hon ej kunde igenfinna drasen af en enda vän. Sednare tiders händelser fyllde för henne i dubbelt mått sorgens kalk. I närvarande stund börjar lifvet för henne att leka; dessa bjertats vårdagar, dessa smekande tjusande toner, som hviska om anade njutna fröjder, välla nu i hennes rebelliska hjerta, der ett nytt lif af kärlek, hopp och medvetande uppspirar till den skönaste. blomning; trånande efter dessa sinnets onämnbara hemlighetsfulla skakningar, hängifver hon sig med hela ungdomens friska begärlighet till denna trollkrets, utan att ens vilja veta eller inse huru hennes sköna dröm skall sluta. Grefvinnan återfordrar nu af himlen de fröj der som hon i armodets och mödans hårda ;räldoms tid måste lära sig att umbära. De uppgöra nu sina planer tillsammans, sina ustpartier; det händer dem ej sällan under deras lustvandringar, långs utmed boulevarderna, vid infallande regndagar, att de söka skygd i någon af dessa talrika folkteatrar; sittande i djupet af någon loge, åskådar Lucie någon af Cirque olympiques stora bataljer, eller någon feeriepies på VAmbigueller Gaictetea:rarne. Från dessa för henne alldeles okända scener utgick hon förblindad, lomhörd, troende på allavanda förhexande trolldomskonster, uppskrämd ch nästan qväfd af krutlukt och lampos: