Den Ungerska frågan och reaktionen ). Art. II. De reaktionära bladens förfalskning af den ungerska revolutionens historia: Kejsarens och den österrikiska regeringens verkliga afsigter kunde numera icke misstydas; det var otvifvelaktigt att Jellacies stora rustningar stodo i samband med monarkens hårdnackade vägran att uppfylla sina gifna löften, och de tidigare underhandlingar, man låtit inleda, hade påtagligen blott varit ett diplomatiskt konstgrepp, för att vinna tid och aflägsna misstroende till hofpartiets afsigter. Vid deputationens återkomst till Pesth förklarade palatinen, oaktadt kejsarens vägrade sanktion, den nya finansoch rekryteringslagen äga laga kraft. Ministerens samtliga medlemmar nedlade sina embeten, och palatinen uppdrog åt Kossuth att bilda en ny minister. Natten mellan den 11 och 42 September, då riksdagen ännu var som ifrigast sysselsatt med rådplägningar öfver de åtgärder, som vore att vidtaga till landets betryggande, ankom underrättelse att Jellacic redan den 9 Sept. sått öfver Drau med 30,000 man. Man finner häraf, att Jellacics anfall mot Ungern ej var en följd af den ungerska riksdagens ultimatum, utan att han opererade efter redan långt förut erhållna föreskrifter; ty vid jemförandet af data visar det sig, att i samma ögonblick som kejsar Ferdinand med undvikande fraser emottog den ungerska deputationen, var Jellacic, med hela sin armå, hvaribland befann sig ett icke obetydligt antal kejserlige österrikiska trupper, i full marsch till öppnandet af ett blodigt fälttåg, mot det intill sista ögonblicket med diplomatiska ränkor uppehållna och i sitt försvar förlamade Ungern. Först nu visade sig rätt klart för hvilket oerhördt förräderi den ungerska friheten var nära att falla ett offer. Allt detta svek, allt detta skändliga hyckleri, hvarmed den österrikiska liplomatien så äreförgätet missledt och bedrasit Ungern, upptände hos det ridderliga masyariska folket ett lågande hat till Österrike. — Kossuth, som i farans ögonblick ställde sig i spetsen för ärendernas ledning, sökte förmå erkehertig Stefan att emottaga Ungerns krona, sedan kejsaren, genom att låta apptända och understödja ett uppror mot landets lagliga öfverhet, förverkat sin rätt att längre bära densamma; men denne samvetsgranne prins kunde ej förmås att bryta med sitt hus. — Reaktionsligan ansåg det numera icke behöfligt att längre bibehålla masken; man kände -sig stark nog att öppet drifva sitt spel mot Ungern. Kejsaren utfärdade ett manifest, hvaruti han förbjöd alla sina undersåter att företaga något emot banen af Kroatien, baron Josef Jellacic, som erhållit kejsarens befallning ut tukta de upproriska magyarerna, och den österrikiska ministeren förklarade, uti ett dekret, att konungariket Ungern hädanefter vore ) Se Ja 209, 231 235 och 236.