Aftonbladet – 9 oktober 1849, sida 1

a Rn budet Ad enend blifvit bedrifna mot landets lagliga regering. (Forts. följer.) UTRIKES. DANMARE. Tidningarne med dagens post från Köpenhamn, som gå fill och med sistl. Thorsdagen, bekräfta på det hela de uppgifter om motståndet från tyska partiet i Södra Slesvig, som vi efter tyska tidningar redan i går omtalade. Märkvärdigt är likväl, att detaljer och stundom hela berättelser om tilldragelserna intagas i danska tidningarne efter Hamburgerbladen. Det ser således ut som hade det danska partiet, jeller den tillsatta landsförvaltningen, antingen ingen enda organ som sann! redogör för händelserna i Slesvig, eller ock att man icke vill offentliggöra förhållandet derstädes. Danska kabinettet har till Berlin afsändt Baron v. Pechlin, densamme som var i Frankfurt danskt sändebud hos Tyska förbundet, för att bedrifva fredsunderhandlingarne i stället för kammarherre v. Reedz, hvilken, såsom det heter, begärt att i familjeangelägenheter få hemresa. Det står nu att se, om den förstnämnde kan lyckas bättre i Berlin, än i Frankfurt, der han handlade något svagt. Han skall dock eljest vara en skicklig diplomat. Baron von Plessen, densamme som skulle blifva Amtman i Tönder, men som blef dänkörd af pöbeln, hvilken emot god betalning städse hjelper det tyska partiets hufvudmän i de slesvigska städerna, har äfven afrest till Berlin, för att der upplysa om rätta förhållandet med ställningen i Siesvig. Den preussiska befälhafvaren hade nemligen på v. Plessens yrkande, att lemna honom militärisk handräekning till sitt försvar, förklarat att hans instruktion förbjöd honom att göra bruk af vapnen, derest icke Preussens ära blefve förnärmad). Då Baron v. Plessen bad att få se instruktionen, befanns den verkligen innehålla denna obestämda term; hvilken, då dermed icke menas att bevara den ära Preussen borde fästa vid den ingångna vapenhvilans uppfyllande, ingenting betyder. Detaljerne angående Baron v. Plessens emottagning i Tönder saknas; blott så mycket berättas med någorlunda visshet, att i flera timmar underhandling och motstånd egt rum, samt att baronen vid afresan måste blifvit hårdt anfallen, emedan hans kusk hade blifvit sårad i hufvudet och vagnen bar märken efter stenkastning. Grefve Carl Moltke har afgått till Petersburg, såsom det heter, för att beklaga sorgen öfver storfursten Michaels död, men, som det tros, för att söka få ryska hofvets medverkan till preussiska kabinettets verksammare biträde med fredens afslutande. Som man sett, börjar preussiska regeringen handla tvetydigt i fråga om hertigdömenas angelägenheter, och man anser i Danmark det vara nödvändigt, att det blifver ett snart slut på oefterrättlighetstillståndet. Emellertid har ifrån Berliner-kabinettet meddelats det danska en försäkran, att de tyska och holsteinska bladens berättelser om konungens i Preussen samtal med den omtalade deputationen från Angeln äro alldeles förvrängda. H. M. har tvärtom uppmanat deputationen att blifva sin konung trogen, samt att till honom vända sig med sin klagan. Deputationen hade icke varit inbjuden till kong! taffeln, utan endast ätit vid en s. k. Ständetafel. (Förmodligen menas härmed en sådan, hvarvid man ätande står med krökt rygg. Danska regeringen lärer likväl icke ansett sig hafva nog deraf, utan begärt att förklaringen måtte offentliggöras i tyska tidningar. General Bonin, som kom till Berlin den 25 Sept., lärer verkligen åtagit sis försöka få in gång för hoisteinska ståthbållarskapets mening angående lösningen af det förvirrade tillståndet i södra Slesvig, men han har ej rönt sympatier hos sin regering, och det heter nu, att han kommer att förblifva någon tid qvar i Berlin, för att bota en benskada. Generallöjtnanten v. Bälow, som kommenderade vid Fredericia, hade den 1 Okt. ankommit till Köpenhamn, på Irisp. Han mottogs af ett stort antal militärpersoner och den församlade folkmängden deltog i de lifliga helsningsropen. Korvetten Valkyrien hade ankommit till redden, norr ifrån. I ett bref från Apenrade, infördt i Malmö Snällposten, yttras: Je i tyska tidningar meddelade berättelseraa mm vårt första våldsamma uppträdande här äro welt och hållet uppdiktade, utan lefva vi med tadens invånare i ett godt, fast ingalunda förroligt förhållande. Den enda onflikt, som gt rum mellan svenskar och slesvig-holsteiare här, var inför rådhusrätten. Åtta dagar fter vår hitkomst stod nemligen i stadens tiding att läsa, huru några af kronprinsens här örlagde hussarer på landsvägen utanför staden kulle med skälisordet Tydske pack och stenastning hafva öfverfallit en promenerande failj, så att ett ungt fruntimmer blifvit hårdt äffadt af en sten. Detta föranlät vår komrendant att stämma redaktören med påståene, att han skulle bevisa angifvelsen eller öckså ömmas som bakta!are. Red. kunde ingenting evisa, och dömdes derföre att till stadens fatgkassa böta 13 mark kurant, och i sin tidng återkalla osanningen. — — — — Någon ed och försoning partierna emellan är knappt nkbar. Bitterheten är stor, och skäl till agomål finnas å ömse sidor. Hvad en svensk r kan i grund lära, är att värdera vår egen ckliga ställning och tacka Gud för den. — en ett rikt, ett herrligt land är dock detta esvig. Oaktadt alla de utpressningar och yckor det undergått, lider ingen nöd och appt någon beklagar sig i RANKRIKE. s Ami de la RåEligion berättar, ati itet I Paris nu cnart ckall vara afslat fo