Aftonbladet – 8 oktober 1849, sida 3

flutna riksdagen gick de reaktionära intressena tillhanda. — Iband veckotidningarna förekommer äf-l. ven en ny, kallad Folkets röst, som redige-l ras af hr Frans Sjöberg. Det första numret häraf innehåller ett programm, som kan behöfva att förtjena att serskildt tagas i betraktande en annan gång. MILITAR-AFDELNING. (Insändt.) Gensvar från en knekt till en äldre officer i Aftonbladet för den 29 sistl. September. I ändamål att kunna rättfärdiga befälhafvarens för det högre artilleriläroverket, friherre Wredes, och t. g. majorens samt åtskillige vid nämnde läroverk varande, Götha artilleriregemente tillhörande subalternofficerares framställning emot kaptenen vid samma regemente Zachrisson, har Tit. tillgripit flera medel, utan att derföre, som man tror, hafva lyckats. Tit. har anfört åtskilliga, i och för sig sjelfva vackra sentenser och obestridliga sanningar — skada blott att de äro oanvändbara för det åsyftade ändamålet. Tit. bar uppträdt såsom tolk af hela svenska armeens tänkesätt — skada blott att målsmanskapet är sjelfiaget och räkningen uppgjord utan värden. Tit. har slutligen, för att gifva sin artikel större anseende och förökad uppmärksamhet, begagnat den vackra signaturen: äldre officer — skada blott att Tit., oaktadt sin angifna ålder, vid användandet af anförde maximer, tyckes gifva begrepp om motsatsen och tillkännagifvit en anmärkningsvärd obekantskap med hvad som bör ligga klart ej allenast för officeren, utan äfven för sjelfva soldaten. Förenämnde förhållanden kunna icke förklaras annorlunda, än att Tit. tillhör den klass af officerare, som visserligen bära uniform samt företrädesvis innehbafva högre grader och lucratifva befattningar, och hvilkas vanliga militär-carriere varit den; att sedan de slutat sin gradpassering och de theoretiska studierna, de antingen erhållit en hof-charge eller blifvit adjutanter, lärare m. m. d., men aldrig afvetat någon verklig militär!jenstgörirg eller inhemtat hvad endast härigenom kan bibringas. Vore förenämnde förhållande ej fallet, utan Tit. i stället vore hvad man förstår med en verklig knekt, så lär det svårligen hafva kunnat inträffa, att Tit. uppträdt såsom förespråkare för en åtgärd, hvilken är stridande mot all god krigslydnad och militär-disciplin: detta, om man så vill, malum necessarium, men hvilket dock utgör ett oundvikligt vilkor inom en arm, som skall förblifva lagens och den nationella sjefständigbetens värn och icke i motsats härmed förvandlas till en tygellös hop. Tit. har uti sin definition på kamratskap velat finna ett stöd för den kränkande opinionsyttring, hvilken mot kapten Z. blifvit afgifven af en del i Stockholm befintliga officerare ef Götha artilleriregemente. Denna deduktion saknar dock all antaglighet. Officerskåren vid ett regemente bör visserligen vara attanse som en familj; det är dock en, på grund af disciplinens och den militära hierarkiens fordringar, af flere slägtled bestående familj. Med dessa, enligt mitt förmenande riktiga begrepp till utgångspunkt, måste man obestridligen på enahanda sätt ogilla hvarje handling af vanvördnad från en underhafvande mot sin erkända förman, som man måste ogilla ett dylikt förfarande af barn mot föräldrar, af disciplar mot lärare ), o. s. Vv. Hvad skulle väl i motsatt fall följden blifva om det tillständigades t. ex. en underlöjtnant, att det ena ögonblicket, emot hvad krigslagarne i ty fall väl motiverat, bjuda och befalla, nemligen: att underhafvande så väl i som utom tjensten skall visa sina förmän heder och aktning, skymfa sin kapten, eller samme person som han nästa ögonblick måste lyda och akta? Antingen skulle ett dylikt förfarande föranleda kaptenens vädjande till den råa kraften eller skulle den så nödig ansedda disciplinens band för alltid brista. Äfven jag är oflicer, och detta ej sedan gårdagen; meddelar dock endast mina egna åsigter, utan att i någon mån vara nog förmäten att jag under anonymitetens skyldt vill göra mig till målsman för hela armeen. Under min tjenstebana har jag åtIskilliga gånger varit i tillfälle att dels såsom åskådare, dels såsom aktiv deltagare taga närmare kännedom om huru de tillrättavisningar, hvilka en kamrats handlingar i det enskilda lifvet påkalla, böra försiggå. Hvarken förmän, ännu mindre underlydande hafva deruti någonsin deltagit, ej eller bordt, enligt min uppfattning, deruti deltaga. Allt har I varit, hvad det enligt hvarje god militäranda bör vara, en åtgärd uteslutande inom graden; och bafva Ide frånvarande alltid fått åtnöja sig med de närvarandes beslut, hvarigenom således några skriftliga Idemonstrationer aldrig kommit i fråga. Dessa äro att anse som dagens, man vågar tro, misslyckade luppfinning. Svårligen lär ock ett sådant fall kunna förlutsättas då en dylik tillrättavisning är af allt för lindrig I natur, derest individen icke på samma gång är hemIfallen under krigslagarne och hyarmed samtidigt förmanskapet har sig pligtenligt bestämdt fältet för sin verksamhet. Dessförinnan bör för detsamma allt Idirekt deltagande vara bannlyst. På förenämnde lsätt har jag uppfattat militärandans, disciplinen licke omstörtande fordringar. Delas dessa mina åsigIter inom armeen, så är det mig högeligen kärt; I motsattsen skulle tyvärr icke i dem kunna föranleda Inågon ändring. De hafva haft tid och tillfälle att Iblifva allt för rotfästade för att nu ombytas. Såsom sammanfattning af hvad i det föregående blifvit anfördt, och för att äfven yttra ett omdöme om den i Götheborg gjorda opinionsyttringen, lvill jag slutligen anföra, att jag, i fullkomlig motsats med Tit., anser: att öfverste Heyl, såsom regementschef, illa har luppfylt sitt kall af krigslydnadens och militärdisciplinens ansvarige vårdare och upprätthållare, genom sin, den 6 sistl. September till samtlige vid tillfället närvarande officerare af Götha artilleriregemente afgifna uppmaning med thy åtföljande inverkande omständigheter; att friherre Wrede, i sin tredubbla befattning af major vid Götha artilleriregemente, befålhafvare för artilleriläroverket och konungens tjenstgörande kabinettskammarherre handlat straffbart, klandervärdt Toch taktlöst, då han satt sig i spetsen för en kränkande och olaglig opinionsyttring emot en kapten vid regementet, och i hvilken deltagarne till större delen utgöras af under friherrns befäl varande elever, eller, om man heldre vill, icke fullfärdiga artilleriofficerare; att öfrige i sistnämnde opinionsyttring deltagande officerare, och ibland dem synnerligast kapten Z:s underlydande, begått — möjligen emot bättre vetande — en sådan med vanvördnad förenad förseelse, att de, till undvikande af ett under närvarande förhållanden högst vådligt fprejudikat, icke ansvarslöst böra undslippa. Knektp. 1) Här torde icke vara ur vägen att leda hågkomsten på vissa tilldragelser inom krigsakademien. en Th AA FTINNTLA d mrs AL RAR TAN å Trea