Aftonbladet – 8 oktober 1849, sida 3

bt ON en tillfredsställd nationalstolthet omedelbart derpå: Fransmannen är tillräckligt fördomsfri natt erkänna, att om svenska väfnader till ytan ej äro så lockande som fallet är med produkpterna af utlandets industri, öfverträffas de deremot i inre godhet af nästan inga utländ;ska fabrikater.. (Så må dessa vara till; det gifves bättre och sämre; emedlertid har Synolaset fått tillfälle att yttra en stor tanka.) Från Schweiz berättar Synglaset med förnö-! jelse, att Radetzky tyckes taga Tessin och de andra Schweizerkantonerna uti en allvarsam skolan. Jemför med detta ädla yttrande den förut citerade insinuationen om Kossuth! Ifrån Holland berättar Synglaset — månne med anledning af Kronprinsens resa till Haag? — att hvarje skattdragande invånare i det landet ir sju gånger högre beskattad än i Sverige. Slutsatsen grundas på den uppgiften, att Hollands budget är 68,996,411 floriner, hvilket Synglaset förmodligen tror vara sju gånger mera än hvad de skattdragande i Sverige betåla för allmänna utgifter. Vi rekommendera Synglasets redaktörer, att taga en liten lektion i Forssells statistik, för att få bättre reda på dessa ämnen; det kan komma till pass om Synglaset framdeles någon gång vidare vill gifva sig ut på det hala i statsfinanciella frågor. Öfverhufvud skulle det slags studier, som plägar föregå kameralexamen, icke vara oäfna för dem som ämna försöka sig i publicisteriet. De? trefligaste bland hela den blomstersamling, som finnes i Synglasets fredagsnummer, ir likväl en artikel om Skandinaviens framtid. Synglaset finner det enda sätt, hvarpå skandinavismens politiska id kan realiseras, vara en förening i hufvudsaklig likhet med den andra amerikanska unionen af 1789, men blir genast sjelf så rädd för konseqvensen af denna tanka, att det utbrister: Må man likväl taga sig till vara att häraf draga den slutsats att Skandinavien, för att nå detta mål, borde, som Förenta Staterna, konstituera sig till republik. Vi hafva i en föregående art. (n:o 34) visat, att den republikanska styrelseformen icke innebär någon lycka för Förenta Staterna. — — — Hela verldshistorien företer intet enda exempel på en stor nation, som länge förblifvit republik. Här behöfver Synglaset åter synbarligen en liten påminnelse ur historien, som kan underrätta derom, att det bland annat funnits en republik som kallades Rom, som räckte åtskilliga århundraden, äfvensom sednare åtskilliga italienska republiker. Men vi vilja ej förtaga läsaren nöjet att följa Synglaset vidare i några af dess genialiska tankar. Så heter det straxt derefter: Sjelfva; Förenta Staterna är ingen republik. Ar det möjligt, utropar man härvid förvånad. Jo, jag försäkrar er det är sannt, mina herrar och damer, svarar Synglaset; ty ser ni: det är ingen republik, utan en konfederation af republiker, ungefär som om Helsingland skulle skilja sig från Gestrikland, Ångermanland från Medelpad, Jemtland från Herjeådalen för att blifva hvar sin särskilda stat med eget både öfverhufvud, styrelse och hufvudstad. Men hur går det då medkonfederationen eller föreningen? Ja det få de troligen se sig om. Sådant,, nemligen att länder skilja sig åt och taga eget både öfverhufvud och styrelse, såsom nyss sådes, låter, menar Synglaset, verkställa sig i en rik och ny stat, der menniskorna uppodla ett vild landt och grundlägger samhället, men det är otänkbart uti ett gammalt rike med dess sedan århundraden bestående vanor och former, minnen och traditioner,. Store Ris, hvilken ny och djupsinnig tanke har du ej här uttalat? Icke underligt också att Synglaset straxt derpå säger: ,Tillvaron af en stor republikär alltså en omöjlighet. — Ja, låtom oss komma öfverens derom, att det är bestämdt en omöjlighet, och detta med samma visshet, som den hederliga Bautastenius i komedien förkannar: denna krukan är bestämdt ett tusen år gammall, Slutligen uppräknar Synglaset alla de faror hvaraf de stora republikerne hotas, och som åstadkomma den nyssnämnda omöjligheten. Deribland omtalas hufvudsakligen stora rikedomar, (deraf vore ändå godt att hafva något med, kära Synglas, eller huru ?), djupt elände, mäktiga hufvudstäder, enskildas egennytta, mångfaldiga och invecklade intressen — allt detta utgör lika många med republikens storhet alltid tillvexande faror. Omedelbart härpå läser man följande ståtliga ord: Dessa faror finnas icke i monarkien,. Hvarken stora rikedomar eller djupt elände eller mäktiga hufvudstäder — ty hvad äro väl Paris, London, Wien, Berlin, Petersburg för småsaker emot hvad hufvudstäderna i Synglasets rysliga republiker skola blifva — ej heller enskildas egennytta eller mångfaldiga och invecklade intressen finnas der, begripen j det, edra pundhufvuden! Det finnes deremot åtminstone ett intresse i monarkierna, och hvilket lärer utgöra Synglasredaktörens ideal eller idol, nemligen det dynastiska intresset, likasom samma blad bland dygderna hos folket, tyckes sätta en religiös pietet för kungen i främsta rummet, ehuru man af det ofvanstående kan se, att ,skolmästaren Radetzky äfven har icke så liten andel i Synglasets egen pietet eller beundran, som egentligen borde gifva detsamm anledning att utbyta ordet en religiös emot ordet en rysk pietet. Ett sådant utbyte skullel lock närmare öfverensstämma med hvad SynIslaset vidare yttrar i samma artikel: den monarkiska styrelsen har nemligen en egen inneboende kraft, som den republikanska totalt saknar. Monarken styrer, men beror icke af folket c. Ja, der ha vi ägget! Ur slutet af artikeln kunna vi till yttermera visso ej neIka oss nöjet att citera följande, hvarmed Synglaset lägger taket på sin skandinaviska statsbyggnad, sedan det förut språkat åtskilligt trefligt å la Wingård, om de stora passionerna i stora republiker m. m.. hvarom ingen mennife jo e-—m nr -—-—-— mA KR VA sw AA AR RR 8 mm nm mA mi AD AA RR MY AA mm DM AA AA Om HAM MD 5 WU DM tr o.d pt fp —————