venstra benet afbrutet, så att hon genast från fältskärsstugan, dit hon först blef införd, måste till lasarettet afsändas. — Pigan Eva Fredrika Wilhelmina Dalfeldt har på ett betyg, som hon sjelf skrifvit, lyckats att erhålla tjenst, under det antagna namnet Björkholm, hennes moders namn. Hon erkände frivilligt sitt brott, öfver hvilket hon syntes visa mycken ånger. Som husbonden ej var närvarande, blef målet uppskjutet; emellertid blef hon förklarad skyldig att träda i häkte. — Sist. fredag. påträffades f. d. kronoarbetskarlen Öfverström på Catharina kyrkogård, hvarifrån han, af polisbetjeningen eftersatt, tog sin tillflykt i en vind, der han blef gripen. Öfverström var anklagad att för kort tid sedan från en piga, i tjenst på en krog, hafva tagit bort det bästa hon egdep, nemligen ringar och örhängen af guld, som hon haft förvarade i ett skåp, hvilket af Öfverström och fyra hans kamrater bfifvit uppbrutet. Han nekade för brottet, och kunde ej begripa hvarför just han och ej så gerna någon af de andra kamraterna skullct bli fast. Öfverström blef insatt i cell. — Återigen har ett tumultuariskt uppträde egt rum, denna gång af några bland bäraregillet vid Riddarholmshamnen. Saken är i korthet följande: f. d. handl. Ponsback, som är husbonde för nämnde bärare, har anmält, att en af dem, Olof Ljungberg, såväl lördagen som begge påföljande dagarne, i stället att sköta sin tjenst, hjelpt andra personer att flytta. — Sistl. fredags afton hade han ej allenast vägrat att fullgöra sina skyldigheter, utan äfven uppviglat aderton af sina kamrater att följa silt exempel och hotat att slå ihjel dem om de lydde husbondens befallningar, hvaremot de skulle få supa öfver lag om de gjorde honom till viljes. Allesammans hade äfven gifvit vika för frestelsen och följt med till Silfverskåpet, en krog på Riddarholmen, hvarest de rumlat om friska tag) och utställt poster vid dörrarne, så att ingen skulle slippa ut eller in. Som fyra stycken ångfartyg emedlertid anländt, hvilkas passagerare råkade i förlägenhet att få sina saker uppburna, hade herr Ponsback nödgats anlita polis betjenters biträde. Dessa emottogos till en början med det svaret, att herrar bärare ej behöfde lyda, utan rådde sig sjelfva att göra hvad de behagadep. Slutligen följde Ljungberg dock med till kontoret, der han, i stället att söka godtgöra sitt fel, öfverhopade Ponsback med de mest äreskändande beskyllningar och slutligen skuffade henom för bröstet. Vid polisförhöret uppgaf han, som skäl för sitt uppförande, att han ej fått ut sin aflöning sistl. lördag, hvilket Ponsback förklarade så, att penningar varit aflagda för Ljungbergs räkning, men att denne ej, som sig bordt, infunnit sig för att afbemta dem. Målet blef uppskjutet för de öfrigas hörande. Ljungberg blef insatt i fängelse. — På spelklubben uti huset JM 2 i Pelikansgränd lärer, enligt hvad det berättas, ett våldsamt slagsmål förefallit sistl. lördags afton, emellan de kände spelhusvärdarne på stället, f. d. trumpetaren Bergman och f. d. bokhållaren Marquardt å ena sidar samt en handfast murare och dito kusk å den andra. Anledningen till oenigheten desse personer emel:lan är ännu icke känd; men att det lärer gålt het under sköldar: e tillp, kan man sluta deraf, att de bägge nämnde spelhusvärdarne måste, efter bataljen: slut, afföras till fältskärsstuga, att få sina blessyrer förbundne. — En arbetskarl, anklagad att hafva öfverfallii och slagit en kamrat, svarade mycket ödmjukt: Nej nådig herre! det är han, som öfverfallit mig med kallelse till polisen, men nu ber jag ödmjukast ati få öfverfalla honom på lagligt vis!! (Dagbl.) — Upsala. Tisdagen den 2 Oktober föll vid härvarande kämnersrätt dom i det vidt beryktade målet, rörande skedd delning af förra bagareembetets kassa. Som bekant är, företogo sig bagarmästarne åldermannen Törnblom samt bisittarne -Almberg och Sjöberg år 4848 att försälja bagarelådans redbarheter, hvaribland en s. k. Välkomst af drifvet silfver, som sedermera betalts med ända till 2 rdr 32 sk. bko lodet, samt, de öfrige bagarmästerre oåtspordt, fördela tillgångarne sinsemellan. De erhöllc hvardera ungefär 440 rdr rgs. Nu blefvo dessa herrar ålagde att en för alla och alla för en återbetala till skrålådan de förskingrade medlen samt återställa allt i sitt förra skick, hvilket dock numera lär blifva svårt. Dessutom pliktfälldes hvardera parten till 3 46 bko böter för obehörigt skrifsätt samt svaranderne skyldige att ersätta rättegångskostnaderne med 25 rdr bko. (U.) ss — 22