Aftonbladet – 8 oktober 1849, sida 1

unge mannen om plats, framteg sina pennor och började att afteckna den stora poppeln under hvilken de hade frukosterat. Det skall blifva en suvenir), sade han. Ack! Jag skulle vilja se hela detta Album uppfyldt af dylika sälla minnen! men, man bör ej begära för mycket af himmelens godhet. Vid dessa ord fördystrade hans panna af en lätt sky, men uppklarnade snart åter. Hvad skall jag göra, medan ni ritar?, sade den unga flickan. Ack! Nu vet jag!... Jag skall läsa, läsa högt för er. Men hvar skall ni få någon bok? Vi haju ingen tagit med oss, svarade den unge mannen. Hon tecknade med handen, som ville hon säga: bekymra er ej, min vän; hon aflägsnade sig ett par minuter; då hon återkom glad och liflig slog hon sig ned i gräset bredvid den ritande; framtog varligt ur den lilla förrådskorgen en den aldranäpnaste bok med hvilken hon hade försett sig, och öppnade den för att börja, då de efter blotta titelns betraktande, vände sina leende anleten mot hvarandra och försjönko i hvarandras åskådninog såsom i ett rus af sällhet. Titeln på boken var: Resan omkring min kammare af Grefve Xavier de Maistre. So Tid efter annan, under det hon läste, upphörde den ritande med sitt arbete, för att bättre unna höra och fatta innehållet. Å sin sidal jade hon bort boken för att granska teckninsens framsteg. Qrd vexlades ej dem emellan, lygt fruktande att förråda detta kärlekens tjusande feeri, denna enhetens uppenbarelse geom oändlig mångfald som berusade deras sin-: nen; de förstodo hvarandra, deras själars har-:! moniska samklang var som det skönaste ackord.! Vid slutad teckning och läsning sade denli inge mannen: jag borde väl äfven af erkänsla öra ett porträtt af detta pilträd, under hvarsi ummiga grenars skugga vivjutit dessa lyckliga) gonblick.