Aftonbladet – 6 oktober 1849, sida 1

som slagit det, huru skulle det Ivanna visa si i Paris utar att dö sf-.skam? Den elegante Albert faun försigtigheten bjud: ast genast aflägsna sig, först för att utplåns sin .oridderliga blessyr, och sedan för att gilvi Timothe tid att dö. Redan samma afton sat han i dena ilande postvagnen, för att i provinsen uppsöka något ensligt ställe der han kunde dölja ibåde sina lekamliga och andliga brister Det blef för grefvinnan en dödlig sorg, di hon fiek xeta genom hvilka skamfulla medel hennes fästman hade sökt att göra vindsnummet ledigt, och de derifrån härrörande följderna. Hon var deröfver alldeles otröstlig. . Hvilken skada om den der hyggliga ynglingen skulle dö, sade hon vemodsfullt för sig sjelf, och det är jag, som dertill är en oskyldig orsak! Han skulle dö, emedan en för mig nästan helig blifven tanke har fattat mitt barnsliga sinne och kommit mig att kanhända allt för lättsinnigt söka att få den reaiserad. Ja, min Gud! Jag har varit brottslig, och jag ångrar mig djupt att hafva med för mycken ihärdighet fullföljt min idealiska älskingsplan. Jag känner en bitter smärta öfver! utt dervid hafva fästat högre vigt än jag hade bordt göra; jag har gått för egoistiskt tillväga. Likväl, på det hela taget: är det egentigen mitt fel? Har jag befallt denne öfversitare att döda honom? Ack nej! En mild för-! yn skall ej låta honom dö; det skulle för mig nlifva en evig källa till qval och ånger. Jag örjar nu att tro, ja, jag inser att min salig nan hade sina stora skäl att ej älska sin nevö;! eklagligtvis torde han nog icke vara annat än! n illasinnad menniska. Hon vill på ögonblicket hafva underrättelse m den sårades tillstånd. Men huru skalll etta tillgå? Hon kan ej skicka Josefine; det kulle vara att på elt grymt sätt afslöja för en döende den komedi man spelat midt uner hans ögon, och som upplöst sig så traiskt på hans bekostnad. Bland hennes öf-l: iga domestik -personal fanns ej någon som on kunde förtro en dylik ömtålig diploma