Aftonbladet – 5 oktober 1849, sida 2

någon tid spela inför er den löjliga rolen af le chevalier de la triste figure. Eder evigt tillgilne Albert de la Londe. Grefvinnan förstod ej meningen af detta bref; se här förhållandet för hvilket jag helt flygtigt vill redogöra. Redan tidigt på morgonen rustade sig Tbimothå till striden, gjorde på bästa sätt sin toalett i sina bästa helgdagskläder, en liten svart bonjourrock, sidenväst och sidenhalsduk; begifvande sig sedan åstad, ej till den tappraste, men till den elegantaste af sina verkstadskamrater. Han var isynnerhet mån om, att alla arbetarne, i deras fack som ornamentsbildhuggare betraktade, skulle vara värdigt representerade uti, den sekundant som skulle bevittna det envig han gick till mötes. Ankommen på platsen med sin sekundant hvilken bar just som han sjelf, en jernskodd knölpåk i stället för käpp, dröjde det icke länge förrän de blefvo varse en hyrvagn stanna på något afstånd derifrån. Tvenne karlar stego derur och nalkades dem. Enligt öfverenskommelse skulle man draga lott om hvilket vapen först skulle begagnas. Härunder gynnades de la Londe hvilken också bar under sin kappa tvenne små alldeles lika värjor, dem han genast presenterade, Efter några stötar endast på försök, gick Albert i en hast närmare inpå sin motståndare, gjorde med både kraft och vighet ett utfall med värjan. samt träffade dervid sin motståndare midt i venstra delen af. bröstet hvarvid han sänkande värjspetsen endast väntade på alt han skulle falla. Men Timothå föll ej; klingan hade glidit långs efter refbenen, och oaktadt den framträngdt ganska långt, hade den likväl icke gjort annat än en rispa ifrån bröstet till axeln knappt så djup att långst efter såret linnet färgades ar en,enda bloddroppa. (Forts.)